Det har tagit mig några år, men jag har nu slutat säga dagis och börjat säga förskola.
Ibland råkar jag säga fel, men oftast rättar jag mig själv direkt. När jag läser bokmanus där det refereras till dagis som egentligen är en förskola så påpekar jag det. Det hade man inte kunnat tro för fyra år sedan.
När jag flyttade till Malmö föll det sig så att jag snart hade en umgängeskrets som bestod till hälften av tjejer som studerade till lärare. När vi tillsammans besökte någon form av event och hamnade i samtal med andra fick jag -alltid- frågan om även jag pluggade till lärare. Det gjorde jag inte.
Många av mina vänner inriktade sig på skola för de yngre åldrarna, förskola. Jag vet inte hur många gånger jag frågade vilken sorts dagis de ville arbeta på, vilken sorts dagis de ville ha som praktikplats, hur det hade varit på dagiset där de spenderat dagen, hur någon orkar arbeta på dagis eftersom jag själv blir helt stirrig av att vara omgiven av mer än ett barn i taget.
”Det heter inte dagis, det heter förskola”, rättade de mig ofta. Min kompis Sandra förklarade skillnaden för mig flera gånger, och jag hör hur orden pedagogisk verksamhet börjar eka i huvudet bara jag tänker tillbaka på det. Även efter att jag visste det fortsätta jag att säga dagis. Mest för att retas, men också för att jag tyckte det var så löjligt. Vad spelar ett ord för roll? tänkte jag då.
Såhär i efterhand är det dock inte så konstigt att det möttes med irritation. De som jobbar på förskola idag har ofta studerat lika lång tid som någon som arbetar i en högskoleklass, i ett gymnasium eller kanske till och med längre än någon som föreläser på universitet. De kommer ut till en marknad där det visserligen finns många jobb, men lönerna är låga, respekten för yrket sisådär och när kommunen ska spara är förskolepersonalen bland de första som ransoneras bort. Dagis och förskola har dessutom en stor skillnad mellan sig.
Sedan 1998 finns det en läroplan för förskolan, denna för att främja den pedagogiska delen, och samma år bestämdes det också att man skulle sluta kalla verksamheten för daghem (dagis) eftersom det var ålderdomligt och missvisande. Daghem och förskola ansågs redan då som två helt skilda verksamheter. Det ansågs som ålderdomligt och missvisande. Och det var alltså 1998, det är femton år sedan. 15 år! Är det inte dags att även vi vanliga Svenssons tar till oss detta och visar lite blOody respekt?
Jag har kollat runt lite på nätet och hos Familjeliv finns det (as always …) en omfattande tråd i ämnet. Ganska snabbt går det att se att de som själva arbetar inom förskolan kallar det just det, medan andra kallar det dagis för att ”det alltid hetat så”, och även säger dagis till sina barn ”för att det är enklare att säga”.
Även i media förekommer dagis frekvent, som hos Expressen, om den sorgliga händelsen med pappan som glömde lämna sitt barn på dagis. Hos Aftonbladet, som refererar angående könsneutrala dagis. Sydsvenskan använder dagis som synonym till förskola. Och Dagens Nyheter gör likadant. Med flera, med flera.
Det är också många som tycker diskussionen är fånig, varför märka ord? Vad spelar det för roll? Lite så som jag tidigare var. Men om det spelar roll för dessa människor, varför bara inte säga som det är istället för som det alltid varit förr?
Vad jag själv tycker och tänker om detta har egentligen ingen betydelse, det är vad alla tusentals pedagoger som tar hand om våra barn varje dag, det är vad som spelar roll. Dagis och dagisfröken låter kanske gulligare, men om en så enkel gest kan göra så många människor som arbetar så hårt för våra barn lite gladare … känna sig lite mer uppskattade … värdefulla … är det då inte värt det?
Kika gärna in på den 
