Murakami har hård konkurrens

20140630-110407.jpg

Imorse läste jag ut Murakami, men han var ju inte helt utan konkurrens om uppmärksamheten …

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”En av oss”, Åsne Seierstad

en av oss åsne seierstadRedan på första sidan är jag nära att ge upp. Tårarna flyter upp och ansiktet drar ihop sig så som det gör när jag är jävligt ledsen men det går så snabbt den här gången.

Hon sprang. Uppför sluttningen, bort över mossan. Gummistövlarna sjönk ner i den våta jorden. Det kluckade i våtmarken under henne.
Hon hade sett det.
Hon hade sett honom skjuta och att en pojke hade fallit.
”Vi ska inte dö idag, tjejer”, hade hon sagt till de två flickorna som hon stod tillsammans med. ”Vi ska inte dö idag.”

Utöya, den 22 juli 2011. ”En berättelse om Norge” står det på framsidan av boken, men är det verkligen det?

Ryser varje gång jag tittar på omslaget. Åsne Seierestads ”En av oss” berättar om uppväxt och vuxenskap. Det finns mycket som gått fel men inget som kan förklara vad som skedde. Förutom att en lång rad misstag gjorde att det kunde gå så långt. Men att på framsidan säga att det är en berättelse om Norge det stämmer inte. Det är i det närmaste en biografi, och väldigt långt ifrån en samhällsskildring. Om boken har något annat än historien i sig att förmedla vet jag inte, men det känns inte så. Egna reflektioner och tankar från Seierstad finns inte.

Seierstad skriver skarpt om än lite väl tekniskt ibland. Kapitlen om de drabbade berör tyvärr inte så som de borde (förutom det om Bona). Det känns som om dessa kapitel bara fogats in för att de förväntas vara där.

En del passager skummar jag igenom enbart för att jag inte orkar läsa ingående om alla delar, om huvuden som går i bitar, kroppar som går sönder och unga själar som förgås. Det är så grymt. Hur 69 personer kan dödas på bara några få minuter av en enda människa. Från sida 300 och framåt är plågsamt men ändå omöjligt att sluta läsa. Dessa grymma öden, hur stora drömmar kan slockna så snabbt. Det får ögonen att tåras, ger en klump i halsen och hjärtat att dunka alldeles för fort i bröstet.

Även om ”En av oss” till stor del handlar om terroristen ger den även insyn och en tankeställare över hur världen ser ut idag. Obehaget växer när jag läser om rättegången där fragment av vad terroristen säger ekar i Sveriges politik idag, och den ekar starkare än på länge.

Ondska kan döda en människa, men aldrig besegra ett folk.
Jens Stoltenberg

7/10

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Biografi, Bokrecension, Bonniers | Lämna en kommentar

Läser just nu

Allt_för_din_skull_Christina_StielliLäser just nu ”Allt för din skull” av Christina Stielli samt ”Gone girl” av Gillian Flynn. Gillar dock den ena betydligt mer än den andra … Någon som vågar gissa? ;) Och vad läser ni just nu?
Gone_Girl_Gillian_Flynn

Publicerat i Läsande | 2 kommentarer

”Alltid du”, Pernilla Alm

alltid_du av Pernilla AlmJag känner mig inte nedstämd efter att ha läst ”Alltid du”. Inte heller blev jag direkt ledsen eller överdrivet engagerad i någon av karaktärerna, men fy fan vad jag fastnade i storyn ändå. En sådan story som i sig inte är originell eller extraordinär eller djupare än Hornavan eller vad det nu är sådana som SvD helst vill ha. Men helt ärligt, måste allt vara så himla långt utöver det vanliga hela tiden? Skulle inte läsning bli för himla tråkigt om det regnade makrill (som hos Murakami) i var och varannan bok?

Snarare är det just enkelheten som gör att jag bara måste läsa lite till och lite till … och slutligen finns det inget mer att läsa. Det är en otrohetsaffär. Två familjer som på märkliga, men ej overkliga, sätt sammanflätas. Caroline träffar sin ungdomskärlek Adam alltid du pernilla almoch sedan händer det som ju inte skulle hända. Visst tänker jag att Caroline borde ha vetat bättre, men det gör vi ju långt ifrån alltid i verkliga livet. Vet bättre, förrän det är för sent.

Kanske något sidospår, lite mer äventyr inte hade skadat. Men Pernilla Alm skriver enkelt utan en massa fuffens mellan raderna (tack för det!). ”Alltid du” är perfekt att läsa på balkongen en varm junidag eller framför öppenspisen en mörk decemberkväll när snön virvlar utanför. Perfekt! Den är underhållande, välskriven och Pernilla Alm är så bra på att skriva dialoger att jag nästan inte la märke till det (och då är det ju som bekant som allra bäst).

7/10

Andra om ”Alltid du”:
Annika Koldenius
Svd (Håller ej med recensenten alls)
Lottens bokblogg
Nilmas bokhylla
Jenny Forsberg
Boktokig
Och dagarna går

Pernilla Alm har även en hemsida som är väl värd ett besök, och vill man följa henne på Facebook kan man även det. (Hon skriver väldigt mycket om läxor just nu men jag ser mycket fram emot den där nya romanen som utspelar sig i Barcelona.)

”Alltid du” finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Bokrecension, Relationer | Lämna en kommentar

Det här med att vara för snäll

Jag måste byta tandläkare. Jag har insett det nu.

När jag kontaktade mitt ställe så fick jag höra att han jag brukar gå till har så himla långa köer, men jag tackade ja till en annan. Hon är ju gullig och så, men alltså …

Förra gången jag var där höll assistenten på med något medan jag låg där i stolen, raklång och stirrande upp i taket. Plötsligt hörde jag ett *poff!* och kände hur det blev alldeles varmt vid håret.
”Oj! Är du okej?!” sa tandläkaren till assistenten. Och jodå, javisst det var hon, ehe. Släta över släta över. Vad det nu än var hon höll på med så gick det inte så bra då något uppenbarligen exploderat och brunnit upp. Minns inte ens deras förklaring vad det var som hade hänt, men de försökte verkligen hålla minen.

Så imorse. Kom dit och skulle laga ett hål. Låg där igen. Raklång och stirrade upp i taket. Gapade stort så hon skulle bedöva med den där himlade sprutan. Fem sekunders smärta för tjugo minuters inte smärta. Det är ändå lätt värt, tycker jag. Så sprutade hon in. Tryckte lite. Väntade lite. Kom tillbaka och frågade om det verkat.
”Nej, inte direkt”, svarade jag vilket var ovanligt för det brukar vanligtvis gå så himla snabbt.

Så hon gav mig en till spruta. Väntade lite.
”Känner du nåt?” frågade hon.
”Jo”, svarade jag.
”Okej, då får vi ta en sista då …”
Och så gjorde hon det. Problemet var bara att det inte alls var den sista.
Väntade lite. Tungan domnade bort, läppen likaså.
Hon började lite lätt. Tryckte med något redskap och frågade ”Känner du något nu?”
Och fastän jag ville säga nä så var jag ju tvungen säga ja … för det kändes ju precis som vanligt och ont gjorde det.

Så fröken Johansson fick sig en fjärde spruta. Så hör jag bara:
”Jag är ledsen Malin, men jag måste ta en till …”
Och vid det tillfället råkade jag öppna ögonen och se hur något bazookaliknande i tandläkarväg hölls upp precis framför mig. Hade jag stått upp skulle jag ha svimmat. Men nu låg jag ju redan ner så det gjorde jag tack och lov inte. Assistenten började stryka en hand längs min arm, sådär som man gör på ett barn som är ledset för att det inte får se mer på teve.

Ärligt talat så vet jag inte hur många sprutor det var men jag tror det var fem. Kan ha varit sex eller sju. Sedan hur många stick som gjordes för varje vet jag inte men det var många. Sedan när hon väl lagade hålet så var det inte helt bortdomnat. Inte så det att det gjorde ont, men jag kände att hon höll på. Jag fattar inte hur det är möjligt, hur allting annat kunde vara bedövat utom just den där jävla tanden.

I alla fall. Så därifrån gick det väl bra. Men när jag ställde mig upp efteråt märkte jag att jag inte ens kunde blinka på vänster öga. Jag fick så att säga blinka manuellt. Det innebär att man för ögonlocket upp och ner med fingret. När jag skulle prata gick det knappt. Det var faktiskt ganska komiskt men samtidigt fruktansvärt. Tandläkaren ställde frågor men jag kunde knappt svara. När jag önskade henne en trevlig sommar fick jag säga det tre gånger för att det skulle höras någorlunda väl.

Väl ute kollade jag mig i Iphonespegeln och tog en bild. Jag gör mig inte ens till. Jag försökte verkligen le och det gör jag ju … halvvägs. Funderade om det är lite så det känns när man får en stroke. Jag kunde inte prata, inte blinka, inte le. Snorig blev jag också men kunde inte ens snyta mig. Näsan var helt bedövad.
malin tandläkaren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla säger ju till mig att jag måste gå till någon annan, men när mamma först sa det så svarade jag: ”Jamen dom som är nya måste ju också testa annars kan dom ju aldrig lära sig”.

Men jag vet inte. Kanske jag ska lyssna på mamma den här gången.

Publicerat i Privat | 6 kommentarer

Att läsa är att resa

IMG_4292Fy fasen. Fick sån läsabstinens att jag var tvungen gå till Mobilia och Akademibokhandeln för ett par nya böcker. Pronto. Givetvis började det regna precis när jag skulle gå men det hindrade mig överhuvudtaget inte. Var stilla regn och rätt mysigt att gå i.

Väl hos Akademibokhandeln gick jag runt och kollade hur länge som helst. Fick frågan ”Behöver du hjälp?” minst fem gånger och ”Hell no!” sa jag inte alls. Men någon hjälp behövde jag inte. Var underbart att gå runt bland alla böcker. Det är ju så längesen jag läste, har haft en riktig lässvacka som jag inte ens kommer ihåg hur länge den har pågått. Men det känns som om den är slut nu.

Mer om alla nya böcker jag hittade kommer sen. Nu måste jag ut på balkongen och läsa en av de två nya böckerna som följde med hem: ”Alltid du” av Pernilla Alm som jag har tänkt läsa så länge!alltid_du_perilla_alm

Publicerat i Läsande | 1 kommentar

Balkongdag

Asne_seierstad_en_av_ossIgår tvättade jag och satt på balkongen nästan hela dagen. Det är himla längesen jag gjorde det, men nu känns det som att den är tillbaka, läslusten. Det var så varmt och soligt och vackra moln på himlen. Boken jag läste var hemsk. ”En av oss” av Åsne Seierstad, om terrorattentatet på Utöya i juli 2011.

Recension kommer.

Publicerat i Bonniers | Lämna en kommentar