Om jag inte syns, finns jag inte då?

Den är obehaglig, den här utvecklingen. Är det internet som gjort att allt vi ser och inte gillas ska sopas undan? Jag menar, till skillnad från att trycka på krysset för att få en ovälkommen websida att försvinna kan man inte göra detsamma med tiggaren man passerar på gatan.

Eller kan man det? Om inte annat verkar några vilja försöka. ”Utrota” fattigdomen. Förbjuda tiggeri.

Om livet vore så enkelt.

DN har skrivit om tiggeriet, om hur dessa människors liv består av två livsval: tiggeri eller prostitution.

Valet de har är att sälja sina kroppar eller att sitta på betong 10 timmar varje dag. Ponera att det var du som fötts i en familj så fattig att detta var de två val du hade. Inga val om gymnasieutbildning, högskola, arbetsplats, barn, hund och bostadslån. Sälj dig själv eller sitt på gatan. Valet är ditt.

Innan semestern funderade jag om jag verkligen skulle köpa ett vidvinkelobjektiv till kameran, eller om jag skulle spara pengarna till en resa istället. När jag fyllde år funderade jag på att resa bort eller stanna hemma och ha fest. Idag när jag handlade mat visste jag inte om jag skulle köpa sallad eller gå direkt hem. Istället gjorde jag något helt annat, valet tog en annan väg. Valet var mitt.

Alla dessa val har jag själv skapat och givit mig själv friheten att välja det bästa mellan två bra saker. Du behöver inte göra dessa val. Det enda val du har gjort är att sitta på en gata i ett främmande land där ingen vill se dig. Och av de alternativen du hade, var det valet det bästa.

Jag kan inte förstå hur människor ser människorna på gatan som inkräktare, snyltare, någon som är här och tar våra pengar. Att gränser är något vi ska vakta och vad som är ditt och vad som är mitt ska vara tydligare än allt annat. Om vi får den gränsen, då löser sig allt. Visst känns luften alltid alltför kall när sommar blir till höst, och vinter är för mörk och sommaren för kort. Men ändå. Jag är så tacksam för att bo i ett land som folk vill komma till, och inte ett land där jag är tvingad att fly ifrån. Oavsett om det är krig, fattigdom eller något annat som driver en från sitt hem, hur kan vi andra inte vilja hjälpa dem då?

Jag fattar inte.
Jag fattar verkligen inte.

Om vi förbjuder folk att sitta på gatan och vi förbjuder folk att flytta hit då ska allt lösa sig. För mig är det här med att något ska förbjudas bland det allra tydligaste tecknen på att det börjar gå åt helvete. Istället för agera så ska vi förbjuda. Istället för att åtgärda så ska det sopas undan.

Vi har alla ett val. Titta eller blunda.

Valet är mitt.

Valet är ditt.

Publicerat i Privat | Lämna en kommentar

”Innan floden tar oss”, Helena Thorfinn

Innan floden tar oss Helena ThorfinnUtomlands. Terror, vardag och kontraster. Det här är en bok som jag verkligen hoppades på, som på baksidan att döma skulle passa perfekt för mig. Men så var det inte.

Jag började läsa Helena Thorfinns ”Innan floden tar oss” en söndag när regnet föll utanför. Himlen var grå och vinden hård. Perfekta läsförutsättningar, med andra ord. Men nä. Storyn hade kunnat vara nåt, systrarna Nazrin och Mina berör men i övrigt … plattare än plazan på Gustaf Adolfs torg. Efter 130 sidor kunde jag fortfarande inte urskilja vem som var vem. Och brydde mig inte heller.

Lägger ner, går vidare.

 

Publicerat i Bokrecension, Norstedts | Lämna en kommentar

Läser just nu

20140819-074926.jpg

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

”Gone girl”, Gillian Flynn

Gone_Girl_Gillian_FlynnÖver sex miljoner sålda exemplar står det på bokens framsida. Det bör ju säga en del, kan man tycka. Och i det här fallet gör det verkligen det.

”Gone girl” handlar om Nick och Amy. En dag får Nick ett telefonsamtal från grannen som iakttagit att ytterdörren står vidöppen, något som är mycket märkligt då Amy är noga med att stänga den så inte katten smiter ut. Det visar sig att katten fortfarande är hemma, men det är inte Amy.

Boken berättas ur två perspektiv, Nick och Amys. Vartannat kapitel-principen. Vanligtvis brukar jag finna det rätt så tråkigt, men här fungerar det perfekt och och bidrar med all säkerhet till bara ett kapitel till-drogen som pudrats över sidorna. Det. Går. Inte. Sluta. Läsa. För att vara helt ärlig fanns det ett par tillfällen då jag övervägde att läsa sista kapitlet. Jag brukar aldrig göra det, och gjorde det inte nu heller, men bara det att jag tänkte tanken … De sista hundra sidorna blev dock lite sega. Kom på mig själv med att tänka på annat, men de 500 sidorna före bara svischade förbi.

Gone girl” är Gillian Flynns tredje bok och nu ska jag beställa de två första. Vad ni ska göra? Jag tycker också att ni ska läsa Gillian Flynn i sommar. Det tycker jag verkligen.

Andra som läst ”Gone girl”:
Deckarhuset
Bokgodis
Bokfetischist
Bokhora
SvD (obs! Läs ej om du ej läst boken. Spoilers!)
Bokdetektiven

Finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Publicerat i 2014, Betyg 9-10, Bokrecension, Deckare, Modernista | 2 kommentarer

Murakami har hård konkurrens

20140630-110407.jpg

Imorse läste jag ut Murakami, men han var ju inte helt utan konkurrens om uppmärksamheten …

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”En av oss”, Åsne Seierstad

en av oss åsne seierstadRedan på första sidan är jag nära att ge upp. Tårarna flyter upp och ansiktet drar ihop sig så som det gör när jag är jävligt ledsen men det går så snabbt den här gången.

Hon sprang. Uppför sluttningen, bort över mossan. Gummistövlarna sjönk ner i den våta jorden. Det kluckade i våtmarken under henne.
Hon hade sett det.
Hon hade sett honom skjuta och att en pojke hade fallit.
”Vi ska inte dö idag, tjejer”, hade hon sagt till de två flickorna som hon stod tillsammans med. ”Vi ska inte dö idag.”

Utöya, den 22 juli 2011. ”En berättelse om Norge” står det på framsidan av boken, men är det verkligen det?

Ryser varje gång jag tittar på omslaget. Åsne Seierestads ”En av oss” berättar om uppväxt och vuxenskap. Det finns mycket som gått fel men inget som kan förklara vad som skedde. Förutom att en lång rad misstag gjorde att det kunde gå så långt. Men att på framsidan säga att det är en berättelse om Norge det stämmer inte. Det är i det närmaste en biografi, och väldigt långt ifrån en samhällsskildring. Om boken har något annat än historien i sig att förmedla vet jag inte, men det känns inte så. Egna reflektioner och tankar från Seierstad finns inte.

Seierstad skriver skarpt om än lite väl tekniskt ibland. Kapitlen om de drabbade berör tyvärr inte så som de borde (förutom det om Bona). Det känns som om dessa kapitel bara fogats in för att de förväntas vara där.

En del passager skummar jag igenom enbart för att jag inte orkar läsa ingående om alla delar, om huvuden som går i bitar, kroppar som går sönder och unga själar som förgås. Det är så grymt. Hur 69 personer kan dödas på bara några få minuter av en enda människa. Från sida 300 och framåt är plågsamt men ändå omöjligt att sluta läsa. Dessa grymma öden, hur stora drömmar kan slockna så snabbt. Det får ögonen att tåras, ger en klump i halsen och hjärtat att dunka alldeles för fort i bröstet.

Även om ”En av oss” till stor del handlar om terroristen ger den även insyn och en tankeställare över hur världen ser ut idag. Obehaget växer när jag läser om rättegången där fragment av vad terroristen säger ekar i Sveriges politik idag, och den ekar starkare än på länge.

Ondska kan döda en människa, men aldrig besegra ett folk.
Jens Stoltenberg

7/10

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Biografi, Bokrecension, Bonniers | Lämna en kommentar

Läser just nu

Allt_för_din_skull_Christina_StielliLäser just nu ”Allt för din skull” av Christina Stielli samt ”Gone girl” av Gillian Flynn. Gillar dock den ena betydligt mer än den andra … Någon som vågar gissa? ;) Och vad läser ni just nu?
Gone_Girl_Gillian_Flynn

Publicerat i Läsande | 2 kommentarer