”13 dygn i rymden efter 14 år på jorden”, Christer Fuglesang

Skärmavbild 2014-10-30 kl. 14.01.44Det här är en story som verkligen kunde ha varit intressant att läsa, men det är lite för … plåttrigt på nåt sätt. Även om jag är intresserad av hur det är att resa i rymden känner jag inget behov av att veta exakt var olika kablar kopplas in och så vidare. Det är för detaljerat och det gör att jag aldrig fastnar. Den här boken är inte skriven för mig, möjligt att den är mer anpassad för människor som har ett mer avancerat intresse för rymden. Och det tycker jag är ganska synd. Ej utläst.

Publicerat i Biografi, Bokrecension, Bonniers, Ej utläst | Lämna en kommentar

”Steglitsan”, Donna Tartt

donna tarttPå sida 160 la jag ner den här hyllade romanen och gick vidare. Hade den inte varit så hypad innan så hade jag aldrig läst så långt utan antagligen slutat kring efter 50 sega sidor passerat.

Många ser tjusning, jag ser den inte. Långsam, så långsam. Ska det föreställa poetiskt? Jag vet inte. Förstår inte. ”Steglitsan” är inte för mig.

Publicerat i Bokrecension, Bonniers, Ej utläst | 3 kommentarer

Deckarpodden – första avsnittet

Idag har jag lyssnat på första avsnittet av Deckarpodden med författarna Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp. Jaja det sändes 15 juni men vadå jag är ju lite efter inte bara med dom olästa romanerna i bokhyllan samt hyllorna där jag vill att mina egna en dag ska stå …

Jag har blivit lite av en podcastknarkare faktiskt. När jag städar, lagar mat, promenerar, sorterar skräp … Podcastarna har helt klart tagit andelar från musiken när det kommer till dessa tillfällen.

I alla fall. Första avsnittet av Deckarpodden.

Enligt kritikerna är deckare fullitteratur, alltså är Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp fulförfattare. De pratar om hur konstigt det är att recensenterna ska klanka ner på den genren som toppar listorna över mest sålda böcker.

Det här med ful- och finlitteratur är alltid ett intressant ämne. Jag har tidigare skrivit om det t ex här. En del tror ju per automatik att jag är en finlitteraturare, bara för att jag läser mycket och älskar bokvärlden. Well … jag har ju nyligen bland annat ogenerat erkänt:
1. att jag i flera veckor talat om Steglistan trots att jag, när det var lite väl sent, upptäckte att den ju faktiskt heter Steglitsan (och blivit hyllad överallt).
2. att jag efter att ha läst 160 sidor av nyss nämnda bok kände mig så otroligt uttråkad och skrämd att när jag insåg att det var ytterligare 600 sidor kvar fick det mig att reagera ungefär precis såhär:

(Steglitsan är numera utbytt mot en bokhyllsvärmarbiografi om Christer Fuglesang.)

deckarpodden sofie sarenbrant emelie scheppPodcasten är intressant och tappar mig aldrig (ni vet, ibland när man lyssnar på nån så svävar ju tankarna iväg utan att man egentligen menar det …). Det är inspirerande och känns personligt när Sofie och Emelie pratar. Sofie har jag ju läst böcker av medan Emelie är lite av en ny bekantskap för mig. Men så är hon tydligen egenutgivare och då får man som bekant genast en guldstjärna hos mig.

Emelie och Sofie verkar vara två riktigt sköna brudar som jag verkligen vill höra mer från. Faktiskt så vet jag inte hur jag ska kunna hålla mig från att lyssna på nästa avsnitt typ … nu.

Hemsida finns här, facebooksida här, Sofies hemsida här och Emelies hittar du här.

Publicerat i podcast | Lämna en kommentar

”Tiden går så långsamt när man tittar på den”, Josefine Lindén

Josefine Linden Tiden går så långsamt när man tittar på den”Caroline och Jonas har allt. Utom barnet de båda önskar mer än allt annat. Efter lång väntan får de äntligen sin dotter men trots kärleken släpper Caroline en dag taget om det de kämpat för.

Elsa överlever mirakulöst fallet från sjunde våningen och hamnar i koma. Men kommer kärleken att överleva? Ska hon vakna? Och vad gör man när man bakom fängelsemurar ser hur både man och barn är på väg att förloras.”

Jag har lärt känna Josefine Lindén via internet, och vi har träffats några gånger. En del vill ju inte recensera sina vänners böcker, men jag tycker på något sätt att det är extra roligt. För jag skriver ju inte om det som är bra för att ställa mig in, och jag skriver inte om det som är mindre bra för att vara taskig. I alla fall.

Tiden går så långsamt när man tittar på den” är välskriven, snygg och formgivningen perfekt. I kombination med en bra historia är det en sån där läsvänlig bok som man bara inte kan lägga ner innan den är slut.

20141012-082253.jpgSpråket då? Jo, det är bra. Men när det kommer till själva flödet finns en del att jobba med. En hel del vardag hade med fördel kunnat strykas för att förstärka andra delar. Det gör hela storyn lite distansierad, jag känner mig aldrig riktigt nära. Vardagen känner ju trots allt de flesta av oss till, men hur känner man efter att ha släppt sitt eget barn från sjunde våningen? DET hade jag velat läsa mer om. Kortat ner transportsträckorna och utvecklat de stora vändpunkterna i berättelsen istället. Använd alla våra fem sinnen. Hur saker luktar, känns, smakar, ser ut, vilka ljud som finns i omgivningen. Det var det enda ”negativa”. Josefine Lindén har en mycket bra grund redan. Om den finslipas lite kan den snabbt gå från bra till perfekt.

På sidan 336 stod det om Arvidsjaur. Det fick mig att fnissa. Slutorden gjorde mig varm. Det jag menar är det här

(Tjerna, för målet)

20141012-082300.jpgHade jag läst den här boken för en månad sedan hade den slutmeningen inte sagt mig någonting överhuvudtaget. Men nu vet jag ju att Josefine i samarbete med en fotbollsspelare som heter Tjerna ska skriva hans biografi. Hur coolt är inte det? Ganska himla coolt, vill jag påstå. Det var inget som, gissar jag, ens var på kartan när Josefine Lindén skrev (Tjerna, för målet.) som sista mening i sin debutroman. Och nu ska hon helt plötsligt skriva en bok om den här Tjerna. Hon bloggar en hel del om det här, men jag hoppas också att hon skriver i alla fall lite på uppföljaren till ”Tiden går så långsamt när man tittar på den”.

7/10

Andra som läst:
Hallandsposten
Västmanländskan
I hyllan
Bibliotekskatten
Dagens bok
Pocketlover
Feelgoodbiblioteket
Boktipset

Boken finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Bokrecension, Debut, Litet förlag | Lämna en kommentar

Att erkänna sina misstag

Men lägg av!! Hela tiden har jag pratat om Steglistan … ”Har du läst Steglistan? Jag har den hemma men inte börjar läsa än” x 17 gånger. Jag som trott att det handlar om nån lista. Men så nu när jag ska börja läsa så inser jag att den ju heter Steglitsan … Doh.20141023-112636.jpg

Publicerat i Bonniers | Lämna en kommentar

Gran lit?

Läser i Sydsvenskan att det tillkommit en ny genre i bokbranschen.

En ny genre har gjort entré i bokvärlden: relationsskildringar med huvudpersoner i 60-årsåldern och uppåt, så kallad “Gran Lit”. Ordet är en kombination av “granny” – mormor eller farmor – och “literature”.

Suck.
Snark.

Mormorsromantik som ord är lite gulligt, men ändå … Är det något jag är trött på så är bokbranschens nästintill desperata försök att kategorisera en bok efter hur gammal huvudpersonen är istället för vad boken faktiskt handlar om. Se bara på ungdomsgenren, den har ju helt spårat ur. Är det en roman med en huvudperson under 20 (ibland upp till 25) så är det en ungdomsbok. Om det sedan t ex handlar om ett gäng barn som stängs in i ett område för att döda varandra (Hungerspelen) spelar mindre roll …

Blir dock lite nyfiken på Hilary Boyds ”Torsdagarna i parken”. Nån som läst?

Publicerat i Bokbranschen | 1 kommentar

”Varma kroppar”, Isac Marion

Varma kroppar Isaac Marion”Jag är död, men det är inte så farligt. Jag har lärt mig leva med det.” Första meningen fick mig att skratta. Boken har legat i bokhyllan ett tag men när jag låg i det närmaste fastklistrad i soffan med halsfluss var det dags. Zombies är ju inte riktigt min grej, och zombie + kärleksdrama kändes väl inte direkt som en perfekt kombination, men det visade sig inte vara så tokigt, trots en huvudkaraktär som i stort sett livnär sig på hjärnor.

Varma kroppar” handlar om R, en ung zombie som i en värld som rasar samman en dag möter en kvinna som han … tycker om? Han söker gammal möglig mat i en sedan länge nerlagd galleria, och skyddar henne mot andra zombies som dreglar varje gång hon går förbi.

Det är en känslosam roman med bra språk, någorlunda originell intrig (det är trots allt en zombie med känslor…) och absolut ett trevligt sällskap när vinden viner och solen slocknat utanför.

7/10

Andra som läst:
Underbart bokberoende
Pocketblogg
Julias nerdroom
Jonna Lindberg
LitteraturMagazinet
Tonårsboken
Caroline läser

 

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Bokrecension, Bonniers, Fantasy, Relationer, Ungdom | 1 kommentar