”Den osynlige mannen från Salem”, Christoffer Carlsson

christoffer carlsson den osynlige mannenJag blir så irriterad när jag hittar böcker som jag glömt skriva om här. Varför? För att jag minns ofta om en bok är:
1. Superduperbra2. Megakass

Sedan böcker som är mellan superduperbra och megakass … de minns jag egentligen sällan särskilt mycket av. När jag dessutom, som i det här fallet, hittar en bok med ett bokmärke efter drygt halva boken och inte vet om jag ens läst ut den (har ju haft världens lässvacka det senaste året) får jag nästan panik.

Nu har jag i alla fall läst ut den (igen?!) och tycker absolut att den var bra, men är så irriterad att jag försummat vad som antagligen är en riktigt bra historia.

7/10

Ps. Den här bloggen använder jag för att dokumentera om inte alla så de flesta böcker jag läser. Det för att jag själv ska komma ihåg det och inte hamna som i dilemmat ovan. Have mercy.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Bokrecension, Deckare, Piratförlaget | Lämna en kommentar

”Stalker”, Lars Kepler

Skärmavbild 2014-11-19 kl. 14.24.37Få böcker har väl varit så efterlängtad detta år som Lars Kelpers femte bok ”Stalker”. Var den väntan värd? Tja. Ja. Nja? Jag har lite svårt att bestämma mig.

Den största, och kanske egentligen även den enda, kritiken är att persongalleriet är för stort. Det blir rörigt, svårt att hålla reda på alla karaktärer trots att jag läser hela boken under bara ett fåtal dagar. Har man inte läst böckerna innan är det sannolikt ännu svårare. Är det ett stort problem? Jag tycker det. För att ryckas med i en roman riktigt ordentligt behöver i alla fall jag lära känna karaktärerna någorlunda, och huvudpersonerna vill jag lära känna på djupet.

Samtidigt är det en deckare och spännande, det är den. På något sätt känns lite otydliga karaktärer en aning mer förlåtande när det är i en spänningsroman, men jag blev ändå lite besviken över det. Dessutom gör det att när någon dör berör det mig inte särskilt mycket. Handlingen är bra och visst kunde jag inte låta bli att spana lite extra utanför mina egna fönster. Jag har även alltid fått rysningar när jag sett hus med stora glasfönster från golv till tak på första plan, just för att vem som helst kan se in när det är mörkt ute, och den som är inne inte kan se tillbaka.

Wow-känslan uteblir men ändå en bra deckare och då det sägs att det ska bli åtta böcker i serien ser jag fram emot nästa!

”Ett filmklipp skickas till Rikskriminalpolisen. Någon har stått i trädgården och smygfilmat en kvinna genom fönstret. Nästa dag hittas hon död till följd av bestialiska skär- och sticksår.
En ny film kommer till polisen, men det finns ingen möjlighet att identifiera kvinnan innan tiden rinner ut.
Maken som hittar henne mördad blir så traumatiserad att han städar hela huset och bäddar ner henne i sängen. Han kan ha sett något avgörande, men hans akuta chocktillstånd hindrar polisen från att genomföra sina förhör.
Psykiatrikern Erik Maria Bark kallas in för att hypnotisera honom – men det mannen berättar i den djupa transen får Erik att börja ljuga för polisen. ”

7/10

Andra som läst:
Emelies bokstäver
Bokhora
Boktok73
Läs och lyssna

”Stalker” finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Publicerat i 2014, Betyg 7-8, Bokrecension, Bonniers, Deckare | 1 kommentar

”Per Holknekt 1960-2014″, Per Holknekt & Markus Lutteman

Per holknekt biografiDen konstiga killen i hörnet som började skateboarda och blev cool. Åkte till USA i en dröm och drömmen blev sann. Skateboardproffs som alla visste vem han var. Den som de coola killarna helt plötsligt tyckte var coolast. Alkoholen blev vardag och även om den i och med flytt till Sverige inte längre höll Per Holknekt i sin linda skulle den bli ett återkommande avbrott i livet. Avbrott som förstörde äktenskap, vänskap, brödraskap och affärsrelationer. Ibland hade han ingenstans att sova så han sov under en bro. Gick in i big brother-huset. Gifte sig med Lena PH och skiljde sig. Kom in i modebranschen och startade SVEA. Och Odd Molly. Men Malin, nu har du ju helt blandat ihop det, det här är ju flera olika biografier, handlar om flera olika människor. På sätt och vis stämmer det, för den här Per Holknekt verkar ha lika många sidor som Karl-Ove Knausgårds senaste bok.

Somliga gillar inte biografier överhuvudtaget. Andra gillar biografier så länge det handlar om någon de är intresserad av. Men jag? Jag har kommit att inse, att de biografier där huvudpersonen är någon jag inte redan tycker mig känna, är biografierna som ofta berör mig allra mest.

Per Holknekt är ett namn jag hört många gånger, men innan jag började läsa boken kunde jag inte peka ut vilket sammanhang jag känner igenom honom från. Ett namn de flesta har hört talats om, men beroende på vem man frågar får man olika svar på vem han är. Entrepenör. Skateboardproffs. Spelmissbrukare. Trogen. Otrogen. Marknadsföringsexpert. Alkoholist. Big brother-deltagare. Lena Phs man. Flipper-champion. Pappa. Vän. Inspirerande. Hyper. Uppgiven. Inte här och nu, men när jag vaknade nästa morgon skulle jag flyta till New York, ta in på Chelsea Hotel och dricka mig till döds. Det är insikter om döden, livet, kärlek, arbete, vänskap, allt.

Sättet Per Holknekt tror på andra är så fantastiskt att jag önskar alla arbetsgivare i hela världen skulle läsa den här boken. Hur mycket värt det är att någon tror på en, hur högt man kan lyfta någon annan bara genom det. Den här boken är så bra. Det går inte att sluta läsa. Det finns enstaka sidor som känns lite långa, om sådant jag personligen kräver någon fördjupning i, men ändå … Det är en sådan typisk biografi om någon jag egentligen inte har något intresse av, förrän jag faktiskt kan anse mig veta ungefär vem han är. Markus Lutteman som även skrivit Patrik Sjöbergs biografi ”Det du inte såg” är ett geni.

Avslutar med ett tänkvärt stycke där Per fått veta att han, trots sin hyperaktivitet, inte har adhd: Samtidigt var det skönt att förstå att det inte var någonting. Jag strävar ju trots allt efter att få känna mig frisk och normal. Dessutom tycker jag att vi har lite för bråttom med att sätta olika stämplar på folk idag. Allt vi inte förstår ska vi diagnostisera. Men när vi gör det, när vi anstränger oss för att sätta stämplar på precis allt, tror jag att vi går miste om något väsentligt. Vi tappar bort förståelsen och fascinationen för det där som inte går att ta på, det ogooglebara.

Oavsett vad Per Holknekt gör verkar han alltid vara mitt i ett äventyr.

Det vill jag också vara.

10/10

Publicerat i Betyg 9-10, Biografi, Bokrecension, Norstedts | 2 kommentarer

Populära böcker just nu

Såhär ser topplistan hos Adlibris ut för tillfället:

  1. Utan personligt ansvarUtan personligt ansvar
    Lena Andersson

  2. Pixiadventskalender - Julkalender

    Pixiadventskalender – Julkalender


  3. Stalker

    Stalker
    Lars Kepler


  4. Peter och vargen

    Peter och vargen
    Sergej Prokofiev, Ilon Wikland

  5. Sonen

    Sonen
    Jo Nesbö


  6. Yoga girl

    Yoga girl
    Rachel Brathen


  7. Skattelagstiftning 14:2 : Lagar och andra författningar som de lyder 1 juli 2014

    Skattelagstiftning 14:2 : Lagar och andra författningar som de lyder 1 juli 2014
    Gunnar Rabe

    Jag har inte läst någon av dem (än!), och är mest sugen på Kepler, Beckomberga, Yoga girl och hundboken. Första platsen vill jag väl också läsa men – ärligt talat – hur tråkigt kan ett omslag bli?
    Vilken/vilka har ni läst/vill läsa?
Publicerat i Läsande | Lämna en kommentar

Deckarpodden – en utmaning till Sofie och Emelie

Nu har jag ju i det närmaste podcastknarkat sönder Deckarpodden den senaste veckan. Podden har fått kritik för att vara lite … flamsig. Det skrattas för mycket (och det är ju ofta provocerande, i synnerhet om det är två kvinnor), talas för mycket om saker runtomkring. Och det gör det ju, men det är ju också vad som gör den här podden så avslappnad och lättlystnad. Jag tycker att podcaster som till exempel Sommar i P1 i mångt och mycket tappat sin charm för att det är så.himla.uppstyrt. Det läses inte bara innantill, utan jag hör ju hur personen som läser har tränat många många gånger på att läsa upp det. Och dessutom krystat fram så mycket ”djup” som möjligt vilket i mina öron bara gör det ännu ytligare.

I alla fall. Jag gillar ju Deckarpodden men i och med att jag sträcklyssnat så är det också väldigt enkelt att snappa upp fraser som … förekommer ofta. Väldigt ofta. Sådär irriterande ofta så jag varvar mellan att skaka på huvudet och fnissa högt varje gång de sägs.

dead in the afternoonSå.

Här har jag en utmaning till er, Emelie Schepp och Sofie Sarenbrant, om ni lyckas spela in nästkommande podcast utan att använda fraserna nedan en enda gång så är det jag som bjuder på Dead in the Afternoon på Park eller annan plats vid nästa bokmässa (Det är alltså Hemingways drink jag menar, inget förtäckt hot till två deckarförfattare crazy pants!).

 

Här kommer således de något repetitiva fraserna:
1. Faktiskt. Särskilt Sofie missbrukar faktiskt men jag märker faktiskt att Emelie smittas mer och mer av det hon också.
2. Min man. Grattis, faktiskt till er båda. Både till giftermål och att ni har er man.
3. Kan jag säga. (#Sofie).
4. Helt enkelt (#Sofie).

Bubblare 1: Däääremot (#Sofie).
Bubblare 2: Man. Inte samma som ovan, utan man känner så, man upplever det så och man upplever det så. Vem är MAN? (#Emelie)

Med det sagt: Nu ser jag fram emot nästa avsnitt eftersom jag lyssnat på alla 13. Jag vill höra mer fniss. Mer ironi. Mer knasiga kommentarer. Mitt favoritavsnitt hittills är avsnitt 5 som har titeln Elaka recensioner. Antagligen för att jag kan relatera till det från både sidor, både från att ge och få. Sedan har jag ju en ganska klar åsikt i ämnet och avslutningsvis så är egentligen mitt enda tips: Bemöt inte recensioner som den här mannen.

Nog om detta. Nu ska jag leta upp Emelies bok!

emelie schepp

Publicerat i Bokbranschen, podcast | Lämna en kommentar

Scrivener-skola

Författaren Ingrid Elfberg har skrivit sitt första inlägg om hur man kan använda sig av Scrivener. Bra grej för den som länge varit sugen på att testa men inte riktigt vetat i vilken ände man börjar. Jag använder själv Scrivener men vad jag gissar är på en väldigt basic-nivå.

Ni hittar första lektionen här.

Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

”13 dygn i rymden efter 14 år på jorden”, Christer Fuglesang

Skärmavbild 2014-10-30 kl. 14.01.44Det här är en story som verkligen kunde ha varit intressant att läsa, men det är lite för … plåttrigt på nåt sätt. Även om jag är intresserad av hur det är att resa i rymden känner jag inget behov av att veta exakt var olika kablar kopplas in och så vidare. Det är för detaljerat och det gör att jag aldrig fastnar. Den här boken är inte skriven för mig, möjligt att den är mer anpassad för människor som har ett mer avancerat intresse för rymden. Och det tycker jag är ganska synd. Ej utläst.

Publicerat i Biografi, Bokrecension, Bonniers, Ej utläst | Lämna en kommentar