Hur tänker förlagen gällande pappersslöseriet och miljön?

Jag vet inte hur många gånger jag pratat, läst, beklagat mig, deltagit och bläddrat förbi den här diskussionen, men nu måste jag dra upp den igen. En sista gång. Eller, jag tror faktiskt det är den första i den här bloggen.Vad det handlar om? Det här är vad det handlar om:

Allvarligt, jag har faktiskt inte reagerat på det tidigare, men att det ens står att texten ska vara skriven på skrivmaskin eller dator … jag måste faktiskt skratta lite. Har inte Norstedts uppdaterat informationen gällande manus på tio år? Det känns helt resonabelt att folk ska skriva romaner på en skrivmaskin, men helt omöjligt att få ett manus i form av pdf?

Varför tar de flesta förlag bara emot manus som kommer med posten? Spekulationerna kring detta är i det närmast oändliga på svenska skrivforum, men det finns alltid några argument som alltid dyker upp.

Förlaget vill se om författaraspiranten är tillräckligt seriös för att satsa lite pengar på att skicka in sitt manus.

Om man lägger ner hundratals timmar på något, bör man då inte automatiskt bli betraktad som seriös oavsett hur slutresultatet blir?

Upprepar: Förlaget vill se om författaraspiranten är tillräckligt seriös för att satsa lite pengar på att skicka in sitt manus.

Jag vet själv hur jag tänkte när jag skrivit mitt första (halva!) manus för fem år sedan. ”Jag skickar in det och ser vad som händer.” Fyra refuseringsbrev, var vad som hände. Som förväntat. Men ändå skickade jag in det.

För ett större manus på fyrahundra sidor blir kostnaden ungefärligt som följande:
Färg: 200:-
Papper: 60:-
Post: 200:-

Totalt: 460:- per förlag. Till och med förlagen själva föreslår att man som författaraspirant bör skicka till flera förlag samtidigt med tanke på hur långsam branschen är. Som jag har upplevt det brukar de flesta skicka till fem förlag åt gången, vilket här skulle bli totalt 2300:-.

Vad gör man då om man inte har ”råd”? Struntar man i alla hundratals timmar man lagt ner eftersom det ändå antagligen kommer att bli refuserat? Nej, det gör man inte. Man sparar. Man lånar av någon annan. Man handlar mindre mat. Struntar i att köpa nya skor. På något sätt får man alltid fram de där pengarna oavsett hur fattig man är, för man hoppas ju. Kanske är det just mitt manus som kommer att göra mig rik och berömd? Inte särskilt troligt, men människor hoppas.

Pappersmanus är mycket enklare att hantera än digitala format.
Det är klart att det vid manusmöte är lättare att dela ut en bunt med papper än att mejla över några filer (eller?). På SvB.se finns en intressant artikel med rubriken ”Här sorteras författardrömmar”. Den handlar om hur manussortering går till, hur förlagen gör för att hitta ett bra manus bland hundra andra, och där finns bland annat ett stycke som heter Fakta/Förlagens manushantering. Den här artikeln är från 2004 så antalet manus är med all säkerhet högre idag, men jag utgår ifrån detta. Låt oss också säga att det genomsnittsliga manuset är på 250 A4 och väger 2 kg.

Bonniers
Manus per år: 2000–2500.
(Antal papper: 500 000-625 000)

Manusgruppen: Träffas minst en förmiddag i veckan för att gå igenom 40–50 manus.
(Antal papper: 10 000-12 500)

Debutanter per år: 6–8.
(Antal papper: 1500-2000)

Norstedts
Manus per år: 1 600–1 800.
(Antal papper: 400 000-450 000)

Manusgruppen: Sex personer; tre förläggare, en frilansande redaktör, två lektörer. Tre från gruppen samt en redaktionsassistent träffas en gång i månaden för att gå igenom 100–150 manus.
(Anta papper: 25 000-37 500)

Debutanter per år: sedan mitten av 1990-talet i snitt 2–4 per år.
(Antal papper: 500-1000)

Ordfront
Manus per år: 700.
(Antal papper: 175 000)
Debutanter per år: cirka 2.
(Antal papper: 500)

Wahlström & Widstrand
Manus per år: drygt 1 300
(Antal papper: 325 000)

Manusgruppen: Omkring åtta personer; två förläggare samt redaktörerna som arbetar med skönlitteratur. Öppna möten (alla som vill får vara med) varannan vecka där 50–60 manus gås igenom på knappt två timmar.
(Antal papper: 12 500-15 000)

Debutanter per år: 4–6
(Antal papper: 1000-1500)


Av dessa totalt 6300 genomgångna manus (Antal papper: 1 575  000) leder ungefär 22 till utgivning.

Enligt flera källor ratas dessutom 90 % av alla manus efter att max 20 sidor lästs, vilket gör att av dessa 1575 000 sidor åker 1 449 000  papper direkt från författarens skrivare till (förhoppningsvis) pappersåtervinningen. En och en halv miljon papper. På ett år. Och detta genom ett exempel med bara fyra förlag.

Om varje manus väger 2 kg är det tolv ton papper som levereras till dessa fyra förlag, varav 44 kilo resulterar i tryckta böcker.

Jag vill nu gärna att någon drar ner mig på jorden, klappar mig lite på huvudet och säger: ”Det var ju fint skrivet Malin, men riktigt så enkelt är det inte”. Följt av ett flertal bra anledningar till varför förlagen prompt måste få alla manus helt fullständiga och utskrivna. Avslutningsvis vill jag även tillägga att förlagsbranschen för mig är något fantastiskt, men det här pappersslöseriet är något jag funderat länge på. Bara liksom, varför? Och vad behövs för att förlagen vill tänka om?

Det finns trots allt en hel del förlag som tar emot bokmanus via e-post, så helt hopplöst kan det knappast vara. Det talas mycket om utvecklingen i bokbranschen i och med e-böckernas ”framfart”, men är det inte dags att förlagen tar ansvar redan från början av manushanteringen? Istället för att hela manus kan skickas med posten, kanske det kan räcka med upp till 50 sidor för att förlaget ska kunna få sig en omfattning? Vill förlaget läsa hela manuset är det enda som behövs ett mejl som ber vederbörande att skicka hela manuset, antingen med mejl eller post. Eller? Tänker jag för enkelt? Eller tänker ni för svårt?

Det finns miljömärkta pappersfabriker och tryckerier, så kanske det borde finnas även miljömärkta förlag?

Jag gillar ju det här med listor, så nu är det givetvis dags för Gröna listan. Här platsar alla förlag som tar emot manus via e-post, alternativt inte kräver att mer än 50 A4 skickas in via vanlig postgång. Hjälp mig fylla i listan, vilka förlag vet ni som uppfyller detta?

Gröna listan
Natur & Kultur
Kalla Kulor förlag
Printz Publishing
Lind&Co
Bokförlaget Mormor
Blenda förlag

Upprepar: Förlaget vill se om författaraspiranten är tillräckligt seriös för att satsa lite pengar på att skicka in sitt manus.

Med ovanstående exempel hoppas jag att vi kan vara överens om att den som lägger ner tiden som krävs för att sammanställa ett bokmanus är tillräckligt seriös för att skicka in det. Ingen som skrivit en bok blir avskräckt på grund av den ekonomiska biten, inte ens den som inte har en tillstymmelse för framgång för sitt eget manus. Jag vet själv hur jag tänkte när jag skrivit mitt första (halva!) manus för fem år sedan. ”Jag skickar in det och ser vad som händer.” Fyra refuseringsbrev, var vad som hände. Som förväntat. Men ändå skickade jag in det.

Detta gör att kostnadsaspekten inte längre handlar om seriositet, utan om klasskillnader. Pengar.

För småbarnsmamman Fredrika som skriver fantasy blir kostnaden för manushantering följande:
Färg: 200:-
Papper: 60:-
Post: 200:-

Totalt: 460:- per förlag. Till och med förlagen själva föreslår att man som författaraspirant bör skicka till flera förlag samtidigt med tanke på hur långsam branschen är. Som jag har upplevt det brukar de flesta skicka till fem förlag åt gången, vilket för Fredrika skulle bli totalt 2300:-. Nu har jag inte några barn själv, men är inte 2300:- ganska mycket för en småbarnsfamilj?

Beatrice är student och ”får” 8100:- i månaden. Efter att hyra och räkningar är betalda har hon kvar 4000:- . Hennes manus är mindre än halva Fredrikas manus och kostar totalt 1000:- att skicka till fem förlag. I Beatrice fall är 1000:- 25 % av hennes hela månadsbudget.

Vad gör man då om man inte har ”råd”? Struntar man i alla hundratals timmar man lagt ner eftersom det ändå antagligen kommer att bli refuserat? Nej, det gör man inte. Man sparar. Man lånar av någon annan. Man handlar mindre mat. Struntar i att köpa nya skor. På något sätt får man alltid fram de där pengarna oavsett hur fattig man är, för man hoppas ju. Kanske är det just mitt manus som kommer att göra mig rik och berömd? Inte särskilt troligt, men människor hoppas.

Pappersmanus är mycket enklare att hantera än digitala format.
Det är klart att det vid manusmöte är lättare att dela ut en bunt med papper än att mejla över några filer (eller?). På SvB.se finns en intressant artikel med rubriken ”Här sorteras författardrömmar”. Den handlar om hur manussortering går till, hur förlagen gör för att hitta ett bra manus bland hundra andra, och där finns bland annat ett stycke som heter Fakta/Förlagens manushantering. Den här artikeln är från 2004 så antalet manus är med all säkerhet högre idag, men jag utgår ifrån detta. Låt oss också säga att det genomsnittsliga manuset är på 250 A4 och väger 2 kg.

Bonniers
Manus per år: 2000–2500.
(Antal papper: 500 000-625 000)

Manusgruppen: Träffas minst en förmiddag i veckan för att gå igenom 40–50 manus.
(Antal papper: 10 000-12 500)

Debutanter per år: 6–8.
(Antal papper: 1500-2000)

Norstedts
Manus per år: 1 600–1 800.
(Antal papper: 400 000-450 000)

Manusgruppen: Sex personer; tre förläggare, en frilansande redaktör, två lektörer. Tre från gruppen samt en redaktionsassistent träffas en gång i månaden för att gå igenom 100–150 manus.
(Anta papper: 25 000-37 500)

Debutanter per år: sedan mitten av 1990-talet i snitt 2–4 per år.
(Antal papper: 500-1000)

Ordfront
Manus per år: 700.
(Antal papper: 175 000)
Debutanter per år: cirka 2.
(Antal papper: 500)

Wahlström & Widstrand
Manus per år: drygt 1 300
(Antal papper: 325 000)

Manusgruppen: Omkring åtta personer; två förläggare samt redaktörerna som arbetar med skönlitteratur. Öppna möten (alla som vill får vara med) varannan vecka där 50–60 manus gås igenom på knappt två timmar.
(Antal papper: 12 500-15 000)

Debutanter per år: 4–6
(Antal papper: 1000-1500)


Av dessa totalt 6300 genomgångna manus (Antal papper: 1 575  000)leder ungefär 22 till utgivning. Enligt flera källor ratas dessutom 90 % av alla manus efter max 20 sidor lästs, vilket gör att av dessa 1575 000 sidor åker 1 449 000  papper direkt från författarens skrivare till (förhoppningsvis) pappersåtervinningen. En och en halv miljon papper. Och detta genom ett exempel med bara fyra förlag. Om varje manus väger 2 kg är det dessutom tolv ton papper.

About these ads
Det här inlägget postades i Bokbranschen, Skrivande. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Hur tänker förlagen gällande pappersslöseriet och miljön?

  1. Monica skriver:

    Bra skrivet. Jag har funderat mycket på det här också. Speciellt det där du säger att de flesta manus ratas efter 20 sidor. Fruktansvärt mycket papper som går direkt från skribentens skrivare till förlagens papperskorg. Eller eldar de pannan med papperen så att de åtminstone värmer sina egna lokaler med refuserade manus?

    Extra till Gröna Listan http://www.lindco.se/ tar också emot digitalt

  2. mariasbokliv skriver:

    Jag skulle tro att det i grunden har mer med datasäkerhet att göra? Man vill inte riskera att få in virus i systemet? Inget olösligt problem förmodligen men bökigt nog

  3. Ronnie skriver:

    Bra
    Jag tror inte det har med virus att göra då så pass många ändå mejlar och frågan innan de skickar manus i pappersform.

    Mormor är ett förlag som tar emot digitalt. Jag fick svar (negativt) efter bara en månad.

  4. Klas Fjärstedt skriver:

    Hej!
    Vi får massor av manus inskickade till Norstedts och Rabén & Sjögren varje dag, året runt. Vilket vi är mycket glada för! Eftersom vi vill göra det vi är bäst på dvs ge ut böcker vill vi helt enkelt lägga så lite tid som möjligt på att administrera hanteringen av manus. Skulle vi själva skriva ut alla manus som kommer in till Riddarholmen skulle vi behöva ett mindre tryckeri. Föresten, långt ifrån alla manus skrivs ut i sin helhet vid den initiala hanteringen.

    I takt med att läsplattorna blir bättre med möjlighet att stryka under, göra noteringar osv tror och hoppas jag att vi alla inom en snar framtid kan syssla med vettigare saker än att trycka på ´Skriv ut`.

    Klas Fjärstedt
    Webbansvarig Norstedts Förlagsgrupp

    • malinthewriter skriver:

      Hej Klas!

      Tack för din snabba respons :)

      ”Föresten, långt ifrån alla manus skrivs ut i sin helhet vid den initiala hanteringen. ” Men de allra flesta förlag säger att man ska låta bli att skicka in manus som inte är kompletta, men skulle det som jag skrivit i blogginlägget, räcka med att initialt skicka in de första 50 sidorna ur sitt manus vid en första kontakt med er?

      Att förvänta sig att förlagen ska skriva ut alla inkomna manus själva vore givetvis en enormt tidskrävande uppgift och känns inte särskilt trolig, men att författaraspiranter skickar in manus på 200 sidor varav 10 läses kan i alla fall jag tycka är en aning onödigt.

      • Klas Fjärstedt skriver:

        Kompletta manus ska helt riktigt skickas in.

        Det som du skriver är onödigt kan förhoppningsvis leda till att bli publicerade. Relativt liten insats med andra ord i förhållande till det arbete som är nedlagt i den kreativa processen.
        :)

        /Klas

      • malinthewriter skriver:

        Visserligen men inlägget handlar ju främst om pappersslöseriet ur miljösynpunkt och inte tiden det tar att skriva ut ytterligare 200 sidor …

  5. Karin Lilja skriver:

    Vi på Blenda vill helst ha bokförslagen inskickade digitalt.

    Vi började göra som alla andra och bad om utskrivna manus, men det blev ju galet mycket papper av de refuserade manusen. (Eftersom vi shreddar våra slängda papper i dokumentförstörare och lägger papperssnafset på komposten, så finns det en maxgräns för hur mycket våra kompostmaskar pallar med.) Så därför ber vi om att få bokförslag digitalt, vanligen genom e-posten. Författaren hade naturligtvis också kunnat sända en cd eller lägga upp något på en server.

    När väl manus är godkänt och korrekturläsningen börjar, gör vi ju egna utskrifter. Så det blir en hel del papper ändå, men då är det för manus som vi verkligen gillar och är värda att offra ett träd på.

    • malinthewriter skriver:

      Intressant. Såg ni en större tillströmning när ni övergick från pappersmanus till det digitala? En av de vanligaste gissningarna på skrivforum är att förlagen är oroliga för att översvämmas av manus om de börjar ta emot via mejl. Själv tror jag att det för de stora förlagen inte skulle göra någon större skillnad, utan det är de små förlagen som i så fall får in fler manus (vilket väl borde vara bra?).

      Lägger till er på gröna listan!

  6. jennyforsberg skriver:

    Å, vilket bra inlägg. Det här irriterar mig också något vansinnigt!

    Några förlag till som passar på Gröna listan:
    Debutantförlaget
    Gilla böcker
    Ord Text Mening

  7. Cecilia skriver:

    De stora förlagen får tusentals spontanmanus varje år. Det är en enorm hantering oavsett om vi printar eller inte. Allt ska registreras, allt ska besvaras på ett eller annat sätt. Även om läsplattor etc kommer att underlätta för oss som ska läsa, så tror jag att vi kommer att fortsätta vilja ha pappersmanus ett bra tag framöver. Sen jobbar nog förlagen olika, hos oss delar vi på en och samma utskrift i manusgruppen. Författarna kan ju också skriva ut dubbelsidigt t ex. Och en annan sak, som kanske egentligen inte hör hemma här, är att rätt mycket papper skulle sparas om manusinskickarna faktiskt tog reda på i förväg vilken inriktning förlagen har.

    • malinthewriter skriver:

      Både registrering och refusering skulle väl gå avsevärt mycket snabbare om man snabbt läste några sidor via datorn? De flesta sållas ju bort efter bara några sidor så det skulle ta ett par minuter att läsa, registrera och refusera helt ointressanta manus. Det om något skulle väl vara tidsbesparande? Eller?

      De gånger man sedan läser en inledning som är intressant vore det väldigt enkelt att bara mejla personen i fråga och be denne skicka en manuskopia i pappersformat.

      Möjligt att jag tänker för enkelt eftersom manushanteringen tydligen inte kan skötas på något annat sätt än … som det alltid har gjort.

  8. Cecilia skriver:

    Det är så enkelt att det inte är samma personer som sköter administrationen och läsningen av manusen. På mindre förlag är det nog oftare så, men inte på de större. Om det vore så går det ju snabbt att ta ställning till om det är en direkt refus eller om man ska läsa vidare. Det kan säkert skötas på andra sätt, men om det spar så mycket papper vet jag inte. Det är väl knappast heller bara inom förlagsbranschen som det ”slösas” papper i vad som kan tyckas onödan.

  9. Sara Lövestam skriver:

    Jag håller helt med om att det är vansinnigt mycket papper som används och slängs utan att ens ha fått spela någon roll i processen! En del av argumenten känns inte helt relevanta, såsom att även andra branscher slösar papper, eller att ett utskrivet manus faktiskt ger en chansen att kunna bli utgiven. Hade jag fått veta att man bara kan få den chansen genom att ta flyget till Kina, köpa några nygjorda dumplings, flyga tillbaka, gå barfota över glas till förlagets dörr, krypa genom en lucka, muta portvakt och förläggare med dumplings och visa dem mitt manus, så hade jag gjort det. Det betyder ändå inte att det skulle vara den bästa hanteringen.

    Jag skulle gissa (men det är bara gissningar) att det förlagsrepresentanterna vill säga är att manusgrupperna vill läsa på papper och inte på skärm. Förståeligt, om man någon gång har försökt läsa tillräckligt för att bilda sig en uppfattning i exempelvis kapitel1-tävlingar. Och får man manuset på skärm till att börja med, så måste man i så fall oavsett kvalitet skriva ut det när man ska avgöra huruvida de första sidorna håller måttet.

    Sedan tror jag att en del av förlagen (särskilt de stora) har lite för svårt att se att man kan ändra på rutiner i takt med utvecklingen. Att det över huvud taget står ”diskett” i instruktionen visar ju hur svår datahanteringen var när texten skrevs! Nu skulle man kunna göra på alla möjliga sätt. Be författaren skicka in de första 40 sidorna på papper och resten på e-post (hantering och sortering skulle kunna förenklas lätt med ett enkelt nätformulär där man till exempel registrerar sitt manus, får en kod och skriver samma kod på kuvertet). Läsa manusen på läsplattor. Som Klas Fjärstedt tror jag (och framför allt hoppas) att läsplattornas förbättrade funktioner till slut kommer att göra dem till bättre verktyg än papper, för en manusgrupp att kunna hantera ett manus. Men tills vidare finns det faktiskt saker som förlag skulle kunna göra för att både förenkla inströmningen av manus och minska på pappershanteringen. Om de ville.

    • malinthewriter skriver:

      Ah. Skönt att se att det finns fler än jag som har svårt att sluta skriva när de väl börjar ;)

      Återkommer till dina reflektioner i ett uppföljande inlägg Sara! Tack för ditt engagemang.

      • Sara Lövestam skriver:

        ps. jag ignorerar HELT och har alltid gjort, uppfattningen om att en normallång artikel skulle vara för långt för att läsa i en blogg. Eller i en kommentar. Om du läser min blogg så vet du vad jag menar. ;)

      • malinthewriter skriver:

        Haha! Jag brukar ofta börja skriva med tanken att ”det blir ett stycke eller två” … men plötsligt så ”oj, det blev visst ett A4 eller två” … Så jag vet precis vad du menar!

  10. Kristina skriver:

    Hej Malin,

    Tack för ett mycket intressant (om än aningen långt :-)) inlägg! Tycker nästan att svaren du fått är ÄNNU intressantare att läsa. Det verkar som om en viss ”så här har vi alltid gjort och vi kan minsann inte ändra arbetssätt” härskar här och var och att någon läsare kanske missat poängen med ditt inlägg.

    Visserligen kan postverket behöva allt stöd de kan få, och vad är bättre (för deras balansräkning) än att flytta en strid ström av tjocka manusbuntar från småbarnsmammor med författardrömmar mer eller mindre direkt till förlagens kompostkvarnar? Men det känns som ett enormt resursslöseri!

    Själv ledsnade jag redan efter att första paketet med papper tagit slut och publicerade istället mitt manus på Internet. Begränsad inkomst ja, men också begränsade utgifter och väldigt miljövänligt.

    (Att sedan korta bokkapitel blev väldigt långa blogginlägg som i sin tur behövde förgyllas med bilder, vilket i sin tur krävde en massa merarbete är en annan historia… Om någon vill se hur jag gjorde så titta här: http://www.jaktenpadenperfektapuben.se )

    • malinthewriter skriver:

      Svaren är mycket intressanta, och även om det finns en viss ”så här har vi alltid gjort”-attityd tycker jag ändå att det verkar som att de flesta förlag förväntar sig en förändring inom en inte allt för lång tid.

      • Tomatsallad skriver:

        Sant!
        Det är kanske hög tid att reformera arbetsättet från grunden. Inte ha en avdelning som hanterar, registrerar och pytsar manus till återvinningen och en annan del som bläddrar, skummar och eventuellt läser manus utan integrera de två. Kanske dela in jobbet i en grovgallring, några som tar emot och läser tio-tjugo sidors pdf och först därefter tar pappersbuntarna vid? Borde inte vara så svårt att effektivisera, kan ju inte vara helt gratis för förlagen heller att hantera tonvis med papper.

  11. Desirèe skriver:

    Gröna listan:

    Hydra förlag

  12. Ping: Vecka 40-41 hos malinthewriter « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  13. Ping: Respons från förlagen angående miljön « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s