Det finns en del som frågar om recensionsexemplar, så jag tänkte skriva lite (blir säkert ganska mycket) om hur det fungerar hos mig, och framförallt hur det fungerar med olika förlag.
När jag startade den här bloggen i februari hade jag ingen kunskap alls hur man som bloggare kunde få recensionsexemplar, och vilka krav man skulle ha. Jag köpte en del men lånade mycket på biblioteket. Dock har jag ju den samlingsmani när det gäller bra böcker, så när jag läste en bra bok från biblioteket ville jag ju inte lämna tillbaka den. Men gjorde det ändå. Jag kunde såklart fortsätta låna på biblioteket och sedan bara köpa de böcker som var bra, men det är inte samma sak för då har jag ju inte just det exemplaret utan en helt ny som ingen har läst, inte ens jag själv. Lösningen: Recensionsexemplar. Men olika förlag hade mycket olika krav, skulle det snabbt visa sig.
Jag kollade upp olika förlag samt om det fanns någon särskilt bok i deras utgivning som jag var intresserad av att läsa. Hade inga särskilda förväntningar, och dessutom var bloggen fortfarande väldigt ny så jag hade inte direkt några besökarsiffror att skryta med. Men jag testade som sagt, för testa kan man alltid göra. Natur & Kultur, Bonniers samt Damm Förlag sa nej, jag hade för få besökare alternativt att de inte skickade ut recensionsex till enskilda bloggare. Ok. Inget konstigt med det.
Kollade vidare, hittade till Bokförlaget Langenskiöld som jag tidigare knappt hört talats om, men de visade sig ha en massa fina böcker. Istället för att efterfråga en specifik bok frågade jag om de skickade ut recensionsexemplar till bloggare. Jag fick tillbaka en fråga om vilka böcker jag var intresserad av. Det var säkert tio stycken, men jag skrev upp fem titlar samt att hon kunde välja vilken de helst ville få recenserad. Det var dessutom mycket olika prisklass på böckerna och när man är van att köpa alla böcker man läser känns det roligt att få en pocket. Men hon skickade alla fem. Det var liksom ett fantastiskt ögonblick när jag hämtade ut det paketet på posten, för det gick såklart inte in i postfacket. Fem jättefina böcker. Helt gratis. Till mig.
Ett annat förlag som något förvånande (oklart varför det var förvånande) inte hade några bekymmer alls med att skicka ut recensionsexemplar var Norstedts.
Så, det var inledningsvis. Nu är det dags för något som ligger mig väldigt nära till hands, nämligen listor.
Bästa listan
Bokförlaget Langenskiöld
Piratförlaget
Norstedts
Månpocket
Mellan
Bonniers – De skickar nu ut pocketböcker, men inbundna böcker är för kostsamt.
Svarta listan
Natur & Kultur – Har på senare tid försökt få kontakt med N&K eftersom de bad mig återkomma när jag fått mer trafik till bloggen, men får inte så mycket som ett enkelt NEJ.
Forma books (Damm, Ica, Wahlströms m.fl) – Jag mejlade och efterfrågade recensionsexemplar, fick svaret att det gick alldeles utmärkt. Mejlade vilken jag var intresserad av, men sedan ingenting. Har upprepats två gånger.
Extra svarta listan
Rabén & Sjögren – Jag hann knappt starta upp min mejl till den här bloggen så började det droppa in nyhetsbrev från Rabén & Sjögren flera gånger i veckan. Inbjudningar till diverse events och uppdateringar om nya böcker. Det gör mig ingenting. Det som stör mig är att det i dessa brev står erbjudanden om recensionsexemplar, vilket jag har beställt. För en bok. Det finns en bok som de skrivit om som jag väldigt gärna vill läsa. Mejlen började komma in i somras, så när jag inte fick någon respons på min förfrågan tänkte jag att det ju var semestertider. No worries. Dessutom är det inte alla förlag som skickar ett bekräftelsemejl, utan några dagar senare dyker boken upp i brevlådan. Men nej, det hände inte. Testade igen för några veckor sedan. Inget svar. Igår mejlade jag en tredje gång till den adress som uppges att man ska mejla. Idag hade jag fått ett mejl från denna person, men dam da dam det var ett, ja just det, NYHETSBREV.
Jag har inget emot att få nyhetsbrev kring något som jag är intresserad av, vilket jag i det här fallet är. Dessutom är ju Rabén & Sjögren en del av Norstedts så det är väl antagligen därifrån de fått min mejladress, men håll inte på att skicka ut erbjudanden om recensionsexemplar och sedan strunta i att svara när jag undrar om ni kan sända mig ett. Ignorans är det bemötande jag ratar allra mest.
Ännu mer svarta listan
Jag har sett en del förlag/företag som skapar nya kontakter till sina nyhetsbrev genom en sajt som kanske inte riktigt är till för det, nämligen Arbetsförmedlingen. Så här går det till:
Jag skickar in en ansökan. Får efter viss tid reda på att jag gått vidare, får arbetsprover. Lämnar in, kommer mejl att svar kommer att dröja. Börjar få nyhetsbrev. På nyhetsbrev. Men något svar om arbetsansökan, varken positivt eller negativt, det kommer aldrig. Kollar hemsidan men hittar ingenting om att någon ny medarbetare har rekryterats. Detta har hänt flera gånger det här året och det börjar få mig att undra om det någonsin fanns något jobb? Eller är det bara ett sätt för företagen att få nya adresser till sina utskick?
Slutsats
För den som är insatt i sociala medier är det inte svårt att se ett mönster. De förlag som är aktiva på Facebook och Twitter är de förlag som inte bryr sig särskilt mycket om antalet bloggbesökare, de skickar gärna recensionsexemplar ändå. De vet att goda bloggrecensioner kan användas i egna kanaler och därmed ge god publicitet även om kanske inte den egna trafiken till bloggen är särskilt hög.
Piratförlaget med Mattias Boström i spetsen är i alla fall för mig det bästa exemplet på hur, inte bara förlag utan företag överhuvudtaget, kan ha enorm användning av sociala medier. Om jag skriver en recension på bloggen på någon av Piratförlagets böcker dröjer det inte särskilt länge förrän Mattias länkat till det både på Twitter och Facebook, och därigenom når cirka 2000 personer för egen maskin.Exkluderat de personer som jag själv når genom bloggen, Facebook och Twitter. Plus att recensioner ger mycket trafik från Google, inte att förglömma.
De förlag som inte bryr sig nämnvärt om ”obetydliga” bloggar är också de förlag som har Twitterlik med den senaste tweeten 7 april 2009, och de har inaktiva sidor på Facebook. De har försökt aktivera sig inom sociala medier, men snabbt givit upp eftersom de inte fattar grejen. Slöseri med tid, tänker de antagligen och stänger ner webbläsaren.
Nu kanske det kan tyckas att jag har fått storhetsvansinne som blir irriterad på förlag som inte besvarar mina mejl, men jag skriver inga komplexa frågor. Det handlar om ja eller nej. Dessutom blir skillnaden mellan olika förlags bemötande enormt tydlig när jag nu listat upp det på det här sättet. Möjligt att det bara är jag som finner det intressant, men det tror jag inte. Belöna dem som belönas bör. Och jag älskar förlag. Nästan alla.
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Det där med att man ska ha ett visst antal läsare är något som förlagen hänger upp sig på, antar jag. Alla är inte i klass med Bokhora, tex.
Givetvis måste man verkligen recensera boken på bloggen om man får ett ex. Tycker jag, speciellt om man har en liten bokblogg, men tänk många böcker som blir skickade till alla dagstidningar i hela Sverige och som ALDRIG blir recenserade i tidningen…
Jag har fått ett enda recensionsex (brukar inte fråga eftersom jag inte bor i Sverige, men denna gång var det nästan semester och boken skickades till min adress i Sverige) och sedan jag skrev recensionen (mitten av juli) har över 200 pers varit inne på sidan (sökt sig dit via Google tex). Och de hittar dit fortfarande.
Om det inte är reklam (tänk om alla 200 vill köpa eller låna boken!) för förlaget och boken, då vet jag inte vad reklam är.
Tycker nog att jag har förtjänat det gratisexet.
//Monica som bokbloggar på
http://boklasardagbok.blogspot.com/
Intressant att läsa om dina erfarenheter! Håller med om att det är uselt att inte ens svara på mail. Du inspirerade mig till ett blogginlägg… 🙂 http://ihyllan.se/2010/september/om-forlag-och-recensionsexemplar.html
Det var faktiskt väldigt intressant bara att skriva om det! 😀 Lite personlig kartläggning sådär. Har läst ditt blogginlägg, och enda gångerna jag fått nekande svar var precis i början när jag frågade om jag överhuvudtaget var ”berättigad” till rec.ex. Med nystartad blogg och såväl fåtal inlägg som besökare var det inget konstigt att det blev nej ibland.
Gällande Bonniers tror jag aldrig jag har hört någon tala gott om dem i något sammanhang, vilket ändå är lite konstigt. Ett företag som är så stort borde väl vara måna om att fortsätta vara stort?
Små förlag som är aktiva på Twitter och Facebook har också snappat upp fördelarna med detta, och skickar gärna recensionsexemplar till små som stora. Särskilt för små förlag med nästintill obefintlig marknadsföringsbudget kan sociala medier vara ovärderligt om det används rätt (och man ger ut någorlunda bra böcker då …).
Sedan kan det såklart också vara så att man fått i en ”dålig” kontakt, det vill säga en mejladress till någon som helt enkelt inte bryr sig, även om förlagets policy kanske ser annorlunda ut.
Ja, just Bonniers verkar ha ett ”dåligt rykte” i de här sammanhangen. Men hela koncernen är inte dålig, Forum och W&W sköter sig bra tycker jag.
Håller med om att de sociala medierna är ovärderliga för de mindre förlagen.
Jag har också dåliga erfarenheter av Forma books- man kan ju kosta på sig att besvara mejl även om det är ett ”Nej, köp dina böcker själv din snåljåp!”
De första recexen var en speciell känsla men jag får llite glädjefnatt varje gång jag faktiskt FÅR en bok jag vill läsa
Ja, jag blir lika glad varje gång det kommer ett recensionsexemplar! I LOVE! Och särskilt om boken visar sig vara bra såklart … då blir jag ännu gladare 😉
Hejsan! På det lilla förlag som jag är med och driver ger vi gärna recensionsexemplar till bloggare, så länge de verkligen driver en blogg. Skickar man med en länk och berättar lite om vad bloggen handlar om, så är det vanligtvis inga hinder.
När vi gav ut boken Redaktör i vintras fick vi dock någon förfrågan från en bloggare som varken verkade skriva om böcker, journalistik eller något som rörde medier över huvud taget, och då sa vi nej. Vi vill ju att rätt läsare ska hitta boken. Eftersom vi ger ut relativt smala böcker så behöver det inte vara fel med en smal blogg (i rätt ämne) heller. Vi kan ju ha exakt samma läsare, bloggen och boken. Kaka söker maka, liksom. 🙂
Vi får också ibland förfrågningar om recensionsex (eller referensex som några skriver) från folk som alls inte skriver, bloggar eller publicerar sig över huvud taget. Det är ju lite märkligt, tycker jag. Några av de som bett om recensionsex har varit anställda på statlig eller kommunal myndighet med en ”fin titel”. Inga av dessa får några recensionsex, för jag förstår inte idén med att ge dem en gratis bok. De menar kanske att de arbetar på en särskilt intressant myndighet som kan komma att köpa in massor med exemplar av boken om de bara får ett enda gratisex, men så dyra är inte våra böcker, och de anger inte heller detta som argument. Så det är mer sådana personer jag grunnar över, inte trevliga bloggare.
Hej Karin!
Intressant att läsa om dina erfarenheter, och visst är det intressant hur de som redan har mycket vill ha mer? Helt gratis? 😉
Det är inga konstigheter att förlag inte skickar böcker till alla bloggar, man måste avgränsa sig, kunna hantera recensionerna man får. Det är inget konstigt alls, men hederlig hövlighet i form av ett kort svar på mejlförfrågan ska man ge oavsett om det är stor eller liten som frågar. Den typen av storleksmässig segmentering är inte klädsam för någon, vi är trots allt människor alla som bloggar oavsett hur gå läsare vi har.
Pingback: Det här med recensionsböcker « enligt O
Pingback: Nyhetens behag? « Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Forma har jag bara bra erfarenheter. De har alltid varit snälla mot mig. De har ett formulär på sin hemsida där man fyller i om man vill ha ett rec-ex. Borde inte vara något problem.
Har för mig att jag både mejlat och fyllt i det där formuläret. Utan resultat.
Tack för ditt inlägg! Den ska jag ha i bakhuvudet när jag ber om referensexemplar!
//Nellie
Pingback: Att driva en blogg | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.