Imorse när jag kikade in här på bloggen fann jag följande kommentar som hamnat i granska-fältet.
Det lustiga (hehe) var att jag ju genast fick en person i åtanke, men man vill ju inte gärna anklaga någon utan att veta, så jag bestämde mig för att helt enkelt låta det vara. Men så gick jag in till Facebook och det visade sig att en liknande kommentar väntade på min sida, men den var varken diskret eller anonym.
Så, nu när han officiellt berättat vad han anser att jag behöver kan vi ju då reflektera till den här typen av reaktioner. För att ta det från början grundar det sig i en bok som den här Thomas Salme tillsammans med en medförfattare skrivit. Boken heter ”En bluffpilots bekännelse: Thomas Salmes 13 år i himlen” och den levde väl inte direkt upp till mina förväntningar. Först bloggade jag om den här. Och sedan recenserade jag den här.
Är det något jag lärt mig under de år jag recenserat böcker så är det att om en bok är riktigt bra, räcker det med att skriva det. Men ju sämre en bok är desto mer argument och tid bör man ge den. I synnerhet om den är skriven av en svensk debutant som antagligen kommer att googla sitt namn som besatt i samband med release. Jag brukar långt ifrån alltid länka till Bokus och Adlibris då det knappast är så kul att ha en negativ länk i så nära samband med ett eventuellt inköp. (Men hoppsan. Nu råkade jag visst länka till båda)
Jag la ner mycket tid på recensionen, och större delen av den är dessutom utdrag ur boken för att visa vad det är med den som jag verkligen inte gillar. Men bryr jag mig då om detta påhopp (eller vad man nu ska kalla det)? Nej. Tyvärr så går det ju precis i linje med den person som presenteras i boken. Och som jag tänkte kanske inte var riktigt sann. Doh.
Får man en negativ recension som man inte håller med om bör man antingen bemöta den sakligt och berätta vad det är man inte tycker stämmer. Eller så borde man inte bemöta den alls. Thomas Salme kommenterar ju det första inlägget med att jag kanske har lite rätt, för att sedan mena att jag borde se mig i spegeln. Dock är det nog Salme själv som borde sluta spegla sig, trycka på reboot samt upptäcka världen utanför sin egen XXX.
(Direktlänkar till bilderna och kommentarer på Facebook finns här och här.)
Ps. För den som funderar på att resa till Italien så läste jag precis på UDs hemsida att gränserna är stängda. Thomas Salmes ego har expanderat så ingen annan ryms, hela stöveln har blivit full. Full av vad förtäljer inte historien, men jag gissar att det är av något som luktar lite illa.
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Pingback: Det här är inte acceptabelt! « Johan Lindback
Människan är sensationssökare och att förstärka sin spelade roll med dessa kommentarer kan inte vara annat än i marknadsföringssyfte. Jag skulle faktiskt hellre tiga ihjäl hypen än att spä på än mer.
Å andra sidan är det ett perfekt exempel på just ”hur man ej bör bemöta en recension” 🙂
Då är vi väldigt olika. Oavsett i vilket syfte man skriver sånt här (misstänker själv att han varit berusad) är det inte ok och verkligen inget att tiga om.
Jag kanske är onaturligt misstänksam, men jag tror att du precis har gått rakt i ”fällan”. Imorrn ringer Aftonbladet och snart säljer boken som smör. Tyckte du var otroligt snäll som öht bemödade dig med att skriva en så ingående och utförlig recension.
Ah, men ringer Aftonbladet imorgon så får ju jag en massa publicitet … så den som gräver en grop åt andra … 😉 Dock har den här boken knappt fått någon uppmärksamhet och tror knappast den kommer att få det. Allt detta är ju bara pinsamt.
Hm, jag tror att jag vänder. Det vore faktiskt bra om det blev nyhet eller debatt om det här.
🙂
Pingback: Kan man bete sig hur som helst? « Kusiin Vitamin
Pingback: Simona Ahrnstedt
Pingback: Saknas kuk? | Daniel Åberg
Skönt att du inte tar åt dig, och när det gäller det där med om man behöver XXX eller inte, så är det nog snarare så att han saknar att nån tar hand om hans XXX… som man känner sig själv bedömer man andra.
Tack du okända bloggmänniska, snubblade in här på natten å du gav mej dagens skratt 🙂 välformulerat å mitt i prick!
Skönt att du inte tar åt dig Malin! Och jag hoppas innerligt att inte undrentide får rätt. Alla journalister med lite värdighet i behållning borde tiga ihjäl detta så att det inte blir så. Alla ev förläggare eller andra som ev tänkt tanken att jobba med denna XXX tar förhoppningsvis sitt förnuft till fånga.
Dock är ju detta bara pinsamt och det vore ingen bra publicitet för någon, i synnerhet inte för boken och förlaget. Sedan är ju intresset för denne ”man” betydligt lägre än vad han antagligen önskar själv 😉
”Får man en negativ recension som man inte håller med om bör man antingen bemöta den sakligt och berätta vad det är man inte tycker stämmer.”
VÄL TALAT ❗
Pingback: Att ta negativ kritik | Undrentide
Bara för att sätta punkt åa detta Malin. För det första var jag inte full när jag skrev och för det andra står jag för det. Har förstått att i man inte får bli förbannad och ha ett temperament i Sverige. Allt ska vara så uträknat och perfekt liksom. Så även om mina ord inte betyder nåt de slapp väl ut av lite tänkande på italienska kanske så ska jag förklara för Malin hur det ligger til en gång för alla!
Om folk sågar boken som jag INTE skrivit bryr jag mig inte om men när folk börjat att bry sig och bara fokusera sig på vissa saker och tom kopierar ur boken, känner jag mig nästan förföljd.
Jag har inte skrivit ett enda ord i boken, även om jag har berättat för Lövgren i kanske 1 månads tid hur allt gick till. Sedan skrev han med sina ord det som blev jag, och jag fick inte ens en chans att ändra detta innan boken kom ut. Självklart är mycket helt sant, jag älskar tjejer men har faktiskt varit gift och inte strulet med andra. Att han hela tiden drar till med hästxxxxx är också nåt Lövgren fick till det, och visst det kan jag ta men så sa aldrig jag. Tex den där med Britt på Rhodos som du lagt ut på din blogg. Kommer väl ihåg den och visst jag väntade på henne när hon duschade och jag var heltänd men jag sa ALDRIG att om hon bara visste att jag hade en hästxxxxx!!! Så vem vet kanske är mitt riktiga straff min bok. Kom ihåg en ska kalla fall Malin, jag står för det jag gjort. Och om du tog det för hårt det jag skrev på din blogg så FÖRLÅT iså fall. Vill inte att du blir ledsen!!
Efter detta inlägg så blir det säkert folk som skriker på mig igen och visst kör på bara.
Själv vill jag bars fortsätta att fota och köra på i 180 det gillar jag.
Skrivet av mig Thomas Salme på en lunch i Milano.
Hur kan man stå för nåt som du skrev? Det fattar verkligen inte jag. Man får väl bli förbannad och ha temperament bäst man vill, men förstår inte vad du vill uppnå med att skriva som du skrev. Istället borde du väl ha berättat som här, att du inte skrivit ett enda ord i boken. Exemplen ur boken är ju för att visa varför jag inte tycker om den, och den är ju extrem. Och då inte bara i de exempel jag givit. I recensionen skriver jag också att det känns som att du skrivit en del, och Stefan den andra. Det verkar ju då inte stämma. Att du överhuvudtaget gått med på att den ges ut förstår jag inte heller. Om det nu stämmer som du skriver att mycket av det som står i boken inte stämmer och är sådant som du ej har sagt, så är det ju förtal. För så illa är det. Detta ska ju föreställa en självbiografi och du har inte skrivit ett ord? Och inte fått möjligheten att ändra något?
Det känns ju som att du kastar skit på mig trots att du är förbannad på någon annan. Jag recenserar bara böcker. Inte personer. Och först skriver du att du står för att jag behöver XXX på grund av mitt sätt att döma andra (trots att det jag recenserar är böcker, ej personer), och sen att du inte vill att jag ska bli ledsen över det.
Kan hur som helst inte låta bli att känna lite med dig Thomas. En bok försvinner aldrig, och det här är nog en av få gånger då det inte är så roligt …
Kanske jag förklarar mig otydligt Malin. Det som jag skrev till dig förut är nåt jag sagt men jag är ju inte ett helgon. Men det är klart att det inte är nåt jag menar. Jag står för det eftersom jag sagt det men inget mer med det. Det enda jag ville ha sakt är att jag inte vill att du ska ta det så hårt. Därför ett förlåt och en snabb förklaring av boken. Jag har jättelite tid och är superdålig på att skriva så därför har jag inte haft tid att kommentera. Men nu har jag gjort det i litet format. Det enda jag ville var att flyga flygplan runt i världen inget mera…. Puhhh vad jobbigt allt kan bli.
Om du skulle gå igenom boken med mig ( nåt som du säkert inte vill och vi inte har tid för) så skulle du med 100% få till en bok om boken…
Önskar dig iallafall ärligt en trevlig helg.
Skrivet av Thomas som tar en espresso efter lunchen i Milano
Det är ingen fara med mig Thomas, jag skrattade mest åt dina utspel. 🙂 Trevlig helg!
Känner man dock till Italien, det italienska samhället och sättet som svordomar används på där så är man mer förstående till Thomas ord, tolkas det här på bokstavlig svenska blir det ofta rätt pinsamt, jag anser att man varken ska tolka det bokstavligt eller ge upphov till att ett liknande missförstånd ska äga rum, något Thomas har gjort. Må bäst
Haha, jag anser att man inte bör varken säga det eller skriva det till någon, varken i Italien eller Sverige … 😉
Ja, men grejen är ju att han skrev det till en svensk, på en svensk sajt och då kanske man borde anpassa sig till svenska ”normer”.
Ska man verkligen förvänta sig att svenska recensenter och läsare fattar att ”så här beter man sig i Italien!” (Jag har ingen aning om hur man beter sig i Italien om man som författare får en sågning av en recensent, är det verkligen normalt att man säger att ”du har nog inte fått kuk på länge…”?)
Ska ”författaren” (som tydligen inte riktigt vill kallas författare trots att hans namn står på bokens framsida) ursäktas för att han bott för länge i Italien?
Man beter sig inte så i Italien om man inte vill bli tittad snett på. Det är vanligare med grövre ”skämt” där, men att säga till någon att hon behöver mer xxx är bara lågt, i alla länder. Che vergogna!
Hahahahahaahahhahahahaha! Underbar fajt! Bra tilltag att skriva in det här, och jag älskar din diskussion kring detta påhopp, som är så sjukt vanligt att man blir mörkrädd. Det som inte är vanligt är att personen skriver under med sitt namn och står för att han alltså inte har något mer välformulerat argument att komma med, än att du just behöver kuk.
Kuk, ja. Det är en intressant sak för män att ta till. Jag har aldrig sett mothugget ”du har nog fått lite för lite fitta”. Inte för att det heller hade varit välformulerat eller grundat. Bara en iakttagelse.
Själv har jag muttrat, ibland inför mina vänner för att få medhåll, efter de (trots allt sjukt få, haha!) nedlåtande recensioner jag fått. Det enda jag faktiskt håller med om är att min bok är lite för lång. I övrigt tänker jag tyst ”de är dumma i huvudet som tycker så här, min bok är bländande”, och går vidare i livet.
Thomas verkar enligt sina kommentarer främst vilja framhålla att han är i Italien och dricker espresso. Så han borde väl vara nöjd med det? Jag förstår för övrigt inte heller hur man kan låna ut sitt namn till något man inte står för.
Jag tror dock jag slipper män i framtiden som frågar om jag behöver XXX. De flesta vet väl vid det här laget att de då riskerar att nämnas i DN 😉
Hahaha! Bästa PS någonsin! Recensionen var väldigt bra och saklig också. Jag har varit nyfiken på boken. Tack för att du räddade mig från den skräckupplevelsen!
Pingback: Bokbloggsjerka 10-13 augusti « Bokdivisionen
Pingback: Värsta sågningarna av böcker | sofiahallberg.se
Och sedan klagar vi på att det svenska språket utarmas och att ungdomen är hemsk. Herregud, vuxna människor som ska vara föredömen. Patetiskt, författare eller ej…
Malin, you rock!
Pingback: Avståndstagande från Norstedts och Johansson i DN | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: Recensioner och alltihop runtomkring (samt skrytbild) « Suziluz – med ögon känsliga för grönt
Haha detta var riktigt kul. Visar hans brist på intelligens när han inte kan bemöta kritik på ett konstruktivt sätt. Personligen så söker jag gärna negativ kritik då detta är ett sätt för mig att förbättra mig på området, men det missade han tydligen. 🙂
Jaha! En bluffsjälvbiografi om en bluffpilot alltså. Hur intressant är det för ett förlag att ge ut kan man ju undra. Vet förlaget om att Thomas inte skrivit ett ord i bluffen om sitt bluffliv som pilot. Vad är sant och vad är falskt eller varför ska nån bry sig över huvudtaget blir väl min kommentar till det hela. Och skäms på er Thomas, Löfgren och utgivaren av boken. Och du Thomas. Om du hade lite hästballe i dig skulle du stämma skiten ur förlaget men du kanske gillar bilden av dig som boken ger. Eller var det bara en bluff att självbiografin är en bluff?
Jag skrattade så jag höll att trilla av soffan. Först av utdragen ur boken (biografi eller porrnovell, det är frågan…), sedan av hans extremt barnsliga reaktion!
Bara genom att läsa utdragen så kom jag fram till att du gav en väldigt nyanserad bild av boken. Du kunde ha skrivit ”bränn skiten”, eller hur? 🙂
Hahahahahahahah …. snacka om att vara ”dålig förlorare ” . Och
den boken i bästa Piff, Paff och Raff-stil kan jag lätt avstå från. (För den som är under 40 kan jag berätta att porrtidningarna killar gömde under madrassen i min ungdom hette så. )
Hahaha – tack för ett bra inlägg och en trevlig blogg, Malin! Tack vare DN:s lilla notis idag hittade jag hit till din blogg. För en tid sedan läste jag en artikel om boken (i DN kanske?) och jag blev direkt ganska tveksam till boken…nu verkar det som att alla mina farhågor både om boken och om mannen stämmer… Han kan ju inte vara helt frisk, eller?
Välkommen Eva, kul att du hittat hit! 🙂
Mina kollegor och jag pratade i fredags om just den kardinalsynd man som författare aldrig får begå: att besvara/bemöta en recensents (negativa) recension. Jag hoppas att jag inte faller i den gropen när min debutroman (Fred så gyllene) recenseras efter att den kommit ut i höst. Om den ens recenseras?
Bra att du vågar belysa det hur som helst, Malin the Writer (men tråkigt att du blev utsatt för de hårda orden, förstås, även om du inte tycks ha tagit illa vid dig). Gick inte Håkan Nesser i polemik med en recensent häromåret, förresten? En kommunikation som blev föremål för en debatt i … Debatt (SVT). Jo, jag tror det.
Nej, man kanske inte ska bemöta, men en bok recensent ska väl i första hand recensera boken. Konstruktiv kritik vill vi väl alla ha. Men själv har jag nyligen blivit recenserad på ett sätt mot mig som person, som jag egentligen inte tycker att man ska behöva acceptera. Jag har inte bemött det, men har funderat mycket på vad som skapat den aggressiva tonen.
Du har helt rätt, Ingrid, att det är särskilt illa när recensenten inte recenserar böcker – vilket kan vara deras jobb, kan man tycka – utan ägnar sig åt personpåhopp.
Ja, det måste vara ett riktigt dilemma. Givetvis förstår jag att du vill veta varför kritiken och tonen är som den är, men bemöter du recensenten riskerar du dennes nya påhopp (eller att denne publicerar ditt bemötande, vilket ju har hänt andra författare).
Det är hur som helst tråkigt att du råkat ut för påhoppet.
Om Ingrid vill bemöta denne kan det nog vara en idé att göra det på ett öppet sätt redan från början, kanske genom att blogga om det och skicka länk till recensenten, eller att skriva på tidningens Facebooksida (om de har någon). Skriver man sakligt (och undviker könsord … ;)) varför man blivit ledsen brukar man ändå få ett bra bemötande tillbaka. Det kan dock vara en god idé att titta på recensentens tidigare recensioner och se om alla ser ”likadana” ut …
Håller med dig om att OM man ska/vill bemöta recensentens nedsättande omdömen (eller i bästa fall: kritik), så bör det göras på författarens villkor så långt det är möjligt. Att göra bemötandet öppet är väl en utmärkt idé i det läget.
Och att kolla upp recensentens historik beträffande recensioner av andra, är definitivt en smart idé.
Du har helt rätt Stefan. Ett bemötande skulle bara slå tillbaka på mig. Och vad är det jag skulle kunna bemöta: ”Min roman är ingen hämnd och den handlar inte om mig utan om Carina Aurell.” Inte mycket att hugga på faktiskt.
Som sagt, det är en svår situation, onekligen. Men Malin the Writers tanke om att bemöta det hela i ett öppet forum kan ju i vissa fall kanske fungera.
Samtidigt får man inte känna sig utlämnad, utan se till att försöka ha kontroll över händelserna själv. Vilket kan vara nog så svårt på de här så kallade sociala medierna.
Jag ser inget problem alls i att bemöta kritik, och efter att ha läst den recension du fick skulle jag faktiskt uppmuntra dig att göra det. I min recension är det ju fråga om en självbiografi (eller?) och då blir det ju lite annorlunda.
Nej, jag kommer inte att bemöta den. Man vinner aldrig mot en journalist. Dessutom har jag stuckit ut hakan med romanen och detta är sannolikt inte den sista negativa recensionen. Tidningen ska dessutom bli endagarstidning fr o m september och nästan alla är uppsagda. Så nej, jag får väl acceptera att jag var slagpåse och får hoppas att han mådde lite bättre efteråt.
Hahahaaa… underbart tragikomiskt – du skriver bra! Det är en konst att vara ironisk, sarkastisk, trovärdig och rolig på en gång, men jag gillade ditt sätt att bemöta Salmes ”kritik” 😀
Tummen upp för dig!
Tack Carita! 🙂
Du är inte ensam Malin, det verkar som att det finns många manliga författare som inte klarar av en dålig recension (t ex Nesser). Särskilt inte om det är en kvinna som skrivit recensionen.
Pingback: ..:: Spetsig.se – en bokblogg ::.. » Arkiv » Bokbloggsjerka 10/8-13/8
Pingback: Skönheten ligger i betraktarens ögon | Ingrid Bahlenberg
Vilken spännande diskussion kring något som är omöjligt att göra någonting åt! Jag har inte läst boken om piloten – och tänker inte göra det heller – men temat gäller ju alla som skriver och som bedöms av andra. Jag har just läst en recension av Ingrid Bahlenbergs bok ”I de färgblindas rike”, en man uttalar sig tämligen hånfullt om Ingrids förmåga att skriva och tycker att hon borde lära sig ”ljuga lite mera”. För mig som är kvinna bekräftar recensionen mina fördomar om män – trist nog. Men jag hoppas Ingrid kan lägga den här mannen på den hylla han hör hemma på – han är inte värd hennes eller någon annans energi – inte mer än så här!
Vad är det som inte går att göra någonting åt?
(Och bekräftas dina fördomar om halva jordens befolkning på en enda människa …?)
Ja, det är farligt att skylla på kön. Däremot borde han ha förstått att romanens syfte inte var att förlöjliga män, men den hade inte blivit trovärdig om större delen av koncernledningen var kvinnor och om en man hade blivit utsatt för trakasserier och utfrysning.
Det var nog det mest barnsliga, oprofessionella och pinsamma respons på kritik jag sätt. Det är något man möjligt kan tänka ensam i sin mörkaste vrå, men att gå public? Oh My! Kommer ALDRIG att läsa något av denna Samle NÅGONSIN. Smart move om han hade tänkte sig att tjäna en slant på sitt skräp….
Pingback: Javisst, jag är ett pr-geni | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: Skitböcker är och förblir skitböcker « Livs filosoferingar
Pingback: Det kom ett mejl från bluffpiloten Thomas Salme | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
hej.
Efter manga ar i Italien, narmare bestamt 22 och fortfarande boende dar, sa kan jag intyga att uttrycket inte alls ar Italienskt. Ok, det ar cazzo hit o dit, men inte att nagon skulle behova namnda kroppsdel. Det ar helt enkelt ett vanligt uttryckssatt att sla mot kvinnor av man som tror att deras kukar ar varldens raddning. Oftast tror de att det ar kuken som gor sexet. Tyvarr. I vilket fall som helst ar det enbart ett bevis pa att inga argument finns. Som man sager, ibland ar det bast att halla tyst och verka korkad an oppna munnen konfirmera det.
Pingback: Åsikternas år har nått sitt slut | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: Mest lästa inlägg på bloggen | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: Deckarpodden – en utmaning till Sofie och Emelie | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.