”Lyckas med bokutgivning”, Lars Rambe, Sölve Dahlgren, Ann Ljungberg

Läsandet av ”Lyckas med bokutgivning” inleddes med ganska många suckar, det måste jag erkänna. Det påtalades om svårigheten med att bli utgiven på förlag, och på den retoriska frågan ”Varför fortsätter författarna att skicka in sina manus?” blev jämförelsen att det är samma sak som varför folk fortsätter att köpa lotter trots att vinstchansen är minimal. Och visst, det finns ett visst mått av tur när det handlar om manushantering, rätt manus ska handla hos rätt redaktör men huvudparten av alla manus som refuseras blir det trots allt för att de inte är tillräckligt bra. Så, som sagt suck. Det första kapitlet överlag kändes lite … onödigt. Ditklistrat bara för att. Bitvis inte så bra skrivna. I början finns tio exempel på framgångsrika egenutgivare, men jag undrar om det inte varit bättre att ha dessa i slutet istället. Jag vill ju ha tips! Genast! Och dessutom vore det nog roligare att läsa om dem när jag själv vet vad det egentligen innebär att vara egenutgivare. Ingen munter inledning men det var inte heller någon munter läsning i början, men för att sno namnet på fyrans succéprogram blev det snart Så mycket bättre.

Jag har ändå ganska bra koll på det mesta kring det här med böcker vill jag påstå, både själva skrivandet, framtagandet och den mer reklaminriktade biten. Det kom kapitel om sådant som jag visserligen redan visste ganska bra, men som ändå aldrig kan påpekas nog många gånger. Det påtalas om vikten att inte skippa steg som korrektur och ordentlig layout bara för att man ger ut själv i tron att ”det här blir nog bra”. Det är nog svårt att bli tagen på allvar som egenutgivare, och det sämsta man kan göra (anser jag) är att ha stora missar i typografin och formgivningen. En dålig handling är inte så mycket att göra åt, men ett uppenbart dåligt omdöme är betydligt värre.

Efter en knagglig början och en bra fortsättning började jag efter ett tag känna att … ”Oj, nu börjar jag faktiskt lära mig saker!”. Det ska ganska mycket till innan en smått besserwisseraktig karaktär som jag själv börjar känna sådant. När den känslan blev närvarande blev även mina markeringspost-its det. Började sätta in små lappar här och där tills jag insåg att nej, det lönar sig nog inte utan det är detsamma att jag läser om boken när den tiden är kommen. Många bra marknadsföringstips och ny information för mig vad som gäller med bland annat bibliotek.

Visst talas det mycket om enkelheten med att ge ut själv, men himla enkelt är det faktiskt inte, i alla fall inte för den som vill ha ett gott och långvarigt resultat. Den som funderar på att ge ut själv, eller redan har gjort det, bör absolut läsa den här. Den som funderar på att bli utgiven överhuvudtaget bör läsa den. Den  som skriver med syfte att bli publicerad i någon form bör läsa den, om inte annat för att få en god förståelse hur det trots allt fungerar med bokutgivning. Den som redan bestämt sig för att ge ut själv måste läsa den och måste dessutom göra som de säger! Fusk lönar sig inte, saker tar tid, marknadsföring är en stor del  och planering är viktigt.

Så, trots en minst sagt knagglig inledning på ”Lyckas med bokutgivning” blev det riktigt bra i slutändan. Rekommenderas!

(8/10)

 

Detta inlägg publicerades i Övriga förlag, Betyg 7-8, Bokrecension, Facklitteratur. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till ”Lyckas med bokutgivning”, Lars Rambe, Sölve Dahlgren, Ann Ljungberg

  1. Desirée skriver:

    Låter som en bok för mig!

  2. anna e skriver:

    Tack för tipset! Gillar när du skriver längre personliga inlägg med dina tankar och funderingar! Sköt om dig! kram

  3. Anna skriver:

    Vart köpte du den? Lät intressant 🙂 Kramar /Anna

  4. Helena Palena skriver:

    Bra skrivet! Det är många som vill in men som inte kommer genom nålsögat. Visst kan man göra själv. Men det kostar och det är väl synd att uppfinna hjulet en gång till (när det finns utgivare menar jag). Det gäller bara att få någon att nappa. Det har blivit mycket svårare att ge ut böcker dom senaste femton åren. Det handlar om pengar. Som alltid.

    • malinthewriter skriver:

      Jag skulle också kunna tänka mig att ge ut själv, men inte nu, idag. Det finns flera som gör det och som gör det riktigt bra. För en del tror jag dessutom att egenutgivning är en stor fördel gentemot att bli utgiven på förlag. Dock är det ju så att som egenutgivare är det man skriver inte det nödvändigtvis viktigaste, utan vem man är. Marknadsföring är allt, vilket långt ifrån alla vill ta till sig, tyvärr.

  5. Helena Palena skriver:

    Malin: Är du känd och skriver bra – no problem. Skriver du bra men är nobody – bara problem. Idag är det absolut viktigast vem du är. Det har du alldeles rätt i. Synd – men så är det.

  6. Pingback: Egenutgivarna invaderar bokmarknaden – solvedahlgren.se

  7. hansolov skriver:

    Nej, Helena P

    det är inte alls så att ”vem du är” i betydelsen kändis och eller snygging spelar den största rollen. Däremot skall det ju finnas en engagerande historia i botten och en människa som förmår representera sin historia på ett klokt sätt. Kalla Kulor Förlag tackar regelbundet nej till manus av snyggingar och semikändisar. Att vi också ger ut biografier om kända människor ibland är ingen motsägelse ur den synvinkeln.

  8. Pingback: Bland böcker, bollar och bloggare – solvedahlgren.se

  9. Pingback: Året 2011, ett år av nya möten och stora beslut | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  10. Pingback: Heja Sverige! | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Lämna en kommentar