2010, det sociala året

Aldrig har jag tackat nej till förfester, fredagsmiddagar, myskvällar, nattklubbsbesök och tisdagsträffar som jag har gjort under året som var. ”Nej, jag ska skriva. Nej, jag ska plugga. Nej, jag ska skriva. Nej, jag ska redigera. Nej, jag ska läsa det jag redigerat. Nej, jag ska plugga. Nej, jag ska träna. Nej, jag ska ändra det jag läst och tidigare redigerat.”

Tycker lite synd om mina vänner faktiskt, som i sin tur tycker synd om mig som sitter själv vid mitt skrivbord. Fängslad. Men märk väl att jag väldigt sällan kommer med ursäkter om att ”jag måste”. För jag måste ingenting. Jag pluggar av egen vilja. Tränar av fri vilja. Skrivandet är visserligen en typ av tvång, men när det blir tiotals timmar i veckan? Nä, inget tvång, då är det fri vilja.

Ur en annan aspekt har året dock varit mer socialt än någonsin, och det handlar givetvis om sociala medier. Jag startade den här bloggen i februari 2010, och sicken glädje den har givit. Många nya bekantskaper, för att inte tala om alla möjligheter den har medfört. Twitter började jag med i december 2009, men gjorde då som alla andra nybörjare. Det vill säga jag skrev saker som ”Nu ska jag sova” och förstod inte tjusningen med Twitter eftersom ingen brydde sig om att jag skulle sova. Nåja, i mars fick jag för mig att ge Twitter en ny chans, och det rullade på bra trots att jag lyckades göra ännu ett nybörjarmisstag som gjorde att jag hamnade i ett twitterbråk. Hah. Ja ni hör. Jag, i twitterbråk. I alla fall, jag stod för min sak, förlorade 3 så kallade followers, och fick 29 nya.

Vidare växer antalet followers. Idag närmar de sig 1000 (hur nu det gick till), och jag tror att om jag skriver ”Nu ska jag sova” så kommer antagligen någon att svara.

Några andra saker som hänt genom Twitter är bland annat att ett bokförlag kontaktade mig och ville läsa mitt bokmanus. Trodde det var ett skämt först. Det är ju inte direkt så att jag har hört många som blivit tillfrågade av ett förlag de inte själva kontaktat, och det är för övrigt deras beslut jag väntar på nu.

Min mest retweetade tweet förra året blev för övrigt den här:
Det var även många som använde RT, så slutligen var det i närheten av 100.

För den som inte twittrar säger antagligen detta inte så mycket, men med tanke på hur många gånger jag försökt förklara Twitter under året som gått utan större framgång så tror jag att jag skippar det här.

(Exempel på fråga som känns så 2010: Men Twitter, är det som Facebook? Men man skickar sms i mobilen?)

Och ja, Facebook måste jag väl också nämna när jag ändå är inne på ämnet. Skapade en sida till ”Kär lek?”, som i kombination med övriga sociala medier har blivit mycket framgångsrik. Det var dessutom många som hörde av sig (främst bloggläsare) efter att jag startat upp den och sa att de nu också vågade stå för sitt skrivande. Oh my, motiverande? Jag? Huh?

Men nu var det ju inte bara främlingar som hörde av sig. När jag varit på fest har det flera gånger varit någon som börjat prata om ”Kär lek?” och stolt sagt ”ja jag är ju med på din sida!”. Vilket gjort att någon i närheten har hört, blivit nyfiken, och jag har berättat om det igen. Kan dock fortfarande vara lite konstigt att prata om det muntligt, för jag kommer aldrig riktigt på vad jag ska säga trots att jag brukar vara bra på prata. Eller, kanske jag vill säga för mycket vilket resulterar i att inget blir sagt.

Så, det sociala året 2011 då?
Kan väl sätta upp ett par mål, totala antal. Inte för att det spelar någon roll, mest bara för att.
Twitter: 1500 followers.
Facebook: 500.
Kanske till och med hälsa på en och annan vän, på ett mer tredimensionellt plan.

Och ja just det, under 2010 gjorde jag ju också ett smärre Facebook-relaterat misstag som nästintill resulterade i hjärtinfarkt. Som tur är sitter jag här, med hjärtat på plats. Aloha.