”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”, Alex Schulman

Att läsa ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” är som att springa uppför en sommaräng, bli jättesvettig, få solsting, tuppa av i gräset och därigenom bli uppäten av myggor. Nej, okej. Det var inte rättvist, men jag skrev så eftersom jag tycker det låter lite roligt och lite elakt, precis som Schulmans egna texter tenderar att vara.

Det här (orkar inte skriva titeln en gång till) är en kärleksförklaring från Alex Schulman till hans nya kärlek Amanda Widell. Hur Alex fick syn på henne, träffade henne, och hur han inte kunde förstå att hon ville ha honom. Möjligt att det även skulle ha stannat dem emellan.

I början gillar jag stilen, berättandet, igenkänningsfaktorn och detaljerna. Dock dröjer det inte särskilt länge innan det börjar märkas att boken bygger på blogginlägg och kåserier. Det dyker upp oväsentliga avsnitt som inte tillför någonting. De känns som att de bara är där för att de är roliga, vilket kan vara helt okej i en tjockare bok, men när boken som i det här fallet är väldigt tunn och lättläst blir sådana kapitel alltför avkapande. Samtidigt gillar jag de delar som visar upp pinsamma delar ur mediasveriges kändisvärld. Deltagandet i Singing Bee. Deltagandet i Babel  där han på frågan om han han har något att skriva om efter faderns bortgång svarar ”Man får väl hoppas att mamma dör snart då”. Det är så rått, ärligt, ironiskt och obekvämt malplacerat.

Även om just den här romanen inte alls levde upp till mina förväntningar måste jag säga att Alex Schulmans språk helt klart gjorde det. Han skriver otroligt bra och jag kommer helt klart att läsa ”Skynda att älska”, vilken jag även är övertygad kommer att få ett bättre betyg än den här något splittrade kärleksförklaringen till underhållning. Vardagliga betraktelser och situationer som ingen vill vara i men de flesta ändå upplevt är Schulmans stora styrka, det är koncentrerat och ärligt. När han blandar dem med sina kärleksförklaringar blir det för mig som utomstående en aning blaskigt.

(4/10)

Andra bokbloggare om … boken:
Dagens bok
Dantes bibliotek
Kulturbloggen
Eli läser och skriver