Människor sägs ha fastnat i den här boken, bokstavligen inte kunnat slita sig förrän den varit utläst. Och om än språket (eller kanske det är översättningen) lämnar en hel del att önska är det helt klart spännande läsning.
”Hungerspelen” handlar om Katniss 14 år, som bor i Distrikt 12. Vi befinner oss i framtiden, men hur långt fram vet jag inte riktigt. Jag är inte fan av science fiction, men den stör mig inte här eftersom den snarare speglar en framtid som faktiskt inte vore alltför avlägsen, som på något sätt (tyvärr) inte känns helt omöjlig.
Varje år äger Hungerspelen rum i huvudstaden för att påminna landets invånare om att livet är skört, och detta görs genom att två tonåringar, mellan tolv och arton, från varje distrikt (totalt 12) genom lottdragning måste delta i detta hemska spel. Det kallas lustigt nog för slåtterfest, vilket mer påminner mig om höhantering, men det kanske finns flera betydelser?
Deltagarna tränas inför spelens början, i hopp om att få sponsorer som kan hjälpa dem under spelets gång.Och allt direktsänds. Det är som en grym variant av Big Brother.
Det är spännande, det går inte att förneka. Flera kapitel, om än inte riktigt alla, avslutas på ett sätt som gör det helt omöjligt att inte fortsätta rakt in i nästa. Än en gång funderar jag kring det här med ungdomsgenren. Jag kan inte påstå att jag finner ”Hungerspelen” på något sätt lämplig för en trettonåring, för det här är grym läsning. Hungerspelen drar fram ondskan ur deltagarna, människor dödas/avlivas/luras/plågas omvartannat till dess att bara en vinnare återstår. Således är det tjugotre mord på 300 sidor, och samtliga av morden är på tonåringar.
Det enda egentliga utmärkande minuset som jag fann med boken var att, vad jag tror är översättningen, språket var märkligt lite här och där. Visserligen för det mesta bara enstaka ord, men sådant som ”va´då”, och ”han mår så där” istället för sådär … sådant kan enkelt störa mig. Sammantaget mer särskrivningar som ändå är ok, exempelvis vad då (vadå) och i morgon bitti (imorgonbitti) stör det mig, men det är ju jag det. Är det någon egenutgivare eller ett mindre förlag är det mer godtagbart, men det är det inte nu. Och dessutom i en bok som rönt framgångar i flera länder.
”Hungerspelen” är den första delen i en trilogi, och även om bokens avslut har ett ordentligt slut så känns det att det finns mer att bygga vidare på. Jag kommer helt säkert att läsa vidare, och något som jag också tänkte flera gånger var att jag vill se en filmatisering av boken. Den kan säkerligen göra sig alldeles utmärkt på film, men jag undrar om vilken ungdom som helst då kommer att få gå och se den? Är det mer okej med våld i böcker än på film? Nå, det är ett annat inlägg.
Det här är en riktigt spännande bok som är perfekt sommarläsning. Det som drar ner slutbetyget är det något förenklade språket på sina håll, men handlingen lämnar egentligen ingenting till övers att önska.
(7/10)
Andra bokbloggare om ”Hungerspelen”:
Boksidan
Boktoka
En bokcirkel för alla
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 
Är inte Katniss 16? Jag har i alla fall för mig det, har sett att det står 14 på vissa ställen och 16 på andra, men jag tror att det är 16 hon är 🙂
Jag älskar Hungerspelen!
Ja det stämmer. 🙂 Har skrivit fel, eller jag vet inte varför jag fått för mig att hon är fjorton! Ska fixa det 🙂
Jo, 16 ska det väl vara.
Slåtter har jag av någon outgrundlig anledning tolkat som i att skörda och slakta, typ vem ska väljas ut till slakt.
Är du team Gale eller team Peeta, Malin? Hoppas du läser fortsättningen!
Och jag kommer absolut att se filmen!
Jo det är väl den betydelsen det har i boken, men för mig blir det lite fånigt med den översättningen … som slaughter = slåtter? Funkar inte 🙂
Hm, jag vet inte riktigt! Har inte riktigt tänkt på det. Läser tredje nu så jag läser fortsättningen just nu =)
Åh, ska bli spännande att se vad du tycker. Jag tyckte 2an och 3an skiljde sig en hel del från 1an. Har en favvokaraktär som är med i de två sista böckerna 🙂
Du, Malin, en fråga till. Tycker du att manusförfattare är skickligare på att bygga upp en story? Tänker på att Collins har rätt tydliga delar/akter i hungerspelsböckerna.
Jag brukar inte tänka på sådant för jag blir så uppslukad, men tyckte även att ”En dag” kändes väldigt filmisk med point of no return osv. Jag blev inte alls så tagen som jag trodde att jag skulle bli och tyckte slutet var alldeles för hackigt. Tror den gör sig bättre på film.
Hungerspelen är redan filmatiserad. Den amerikanska versionen av Suzanne Collins är, om man ska vara krass, bara en kopia av ett tidigare japansk original. Som så mycket annat inom filmvärlden måste USA göra en egen amerikansk version när det redan finns ett original från Asien eller Europa… Finns ganska många exempel på sådana filmer… Det är synd, tycker jag, speciellt som originalen är så mycket bättre…
Jag undrar om Suzanne Collins fått tillstånd av den japanska författaren och regissören; något annat vore väl fräckt? Annars är de ju underligt lika… Jag undrar hur det står till med det… hon kanske har gjort något eget av det hela men det låter verkligen bara som en rip-off av en redan utvecklad och publicerad idé. Jag har inte läst hennes böcker, lånade den första boken i trilogin häromdagen, har varit skeptisk länge dock, eftersom jag sett filmen för flera år sedan.
Koushun Takami skrev redan 1999 boken ”Battle Royal”. År 2000 blev det en serietidning och en film av det hela, också med samma namn ”Battle Royal”. Den japanska filmen har visats på svensk teve minst två ggr för några år sedan. En väldigt välgjord och bra film för övrigt. Ruskigt hemsk precis som ni säger. Men vill ni se en välgjord film som har samma tema som ”Hungerspelen” är det ”Battle Royal” ni ska titta på. Fyrtiotvå ungdomar, bara en ska överleva, de har tre dagar på sig.
Här finns den japanska boken på engelska: http://www.haikasoru.com/battle-royale-the-novel/
Här finns filmen: http://www.imdb.com/title/tt0266308/
Här finns en utförlig beskrivning av handlingen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_Royale_%28film%29
Här finns boken (på engelska) att köpa på Adlibris:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1421527723
Oj, vad nyfiken jag blev nu! Kanske måste kolla in den boken. Vanligtvis brukar det ju inte behövas några särskilt stora förändringar för att få kalla en handling sin egen, men här handlar det ju verkligen om något nyskapande. Tack för infon!
Pingback: Hungerspelstrilogin – Suzanne Collins « Eli läser och skriver
Jag läste precis Hungerspelen och lade upp en recension idag. Jag är inne på samma spår som du, är det verkligen ungdomsböcker? De är ju riktigt otäcka. Jag hade inte satt de här böckerna i händerna på någon i yngre tonåren.
Och så har vi det här som du skriver också, våld på film vs böcker? Visst kan böcker också påverka?
Tror nästan det får bli ett eget inlägg av det här sen!
De är riktigt otäcka, men nu har jag läst att man räknar något som heter LIX när man bestämmer i vilken genre en bok är. Det är en formel som räknar ut hur många långa ord och meningar det finns i en bok. Korta ord och korta meningar = ungdomsroman. Logiskt. Eh.
Eh, okej. Årets mest ologiska 😛
Pingback: Sommar tider hej hej – en liten bokenkät | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Pingback: Hunger games - mörk science fiction med klasskamp | Anarres