”Route 66 går till Trollhättan”, Bodil Sjöström

Ibland när jag läser en bok händer det något då 50 sidor passerat. Jag läser baksidestexten igen. Kollar sista sidan och läser om författaren, kollar författarens tack. Surfar in på internet och kollar andra böcker av samma författare, vem det är, vad denne har gjort tidigare. Så blev det också nu. Och det är ett av de allra bästa tecknen, oron över att boken kommer att ta slut.

Tyvärr (”tyvärr”) är detta Bodil Sjöströms debutroman, så någon tidigare bokutgivning har hon inte. I ”Route 66 går till Trollhättan” får vi följa med Lena på två resor, varav den ena består av att hon bilar den berömda Route 66 tillsammans med sin fru Maggan, och den andra om hur familjen påverkas av att Lenas mamma får diagnosen alzheimers.

Några kapitel innan slutet kändes det som att det inte hände så mycket, men utöver det hade jag inga tråkiga stunder när jag läste den här boken. Den är betydligt bättre och mer innehållsrik än vad omslaget, titeln och baksidestexten ger sken av. Såhär i efterhand passar titeln perfekt, men innan jag hade läst kändes den ganska diffus och intetsägande. Just meningen

Route 66 går till Trollhättan är en skildring av att ha alzheimers sjukdom i familjen men det är också en ömsint och humoristisk berättelse om två mogna kvinnors relation till varandra.

misstolkade jag helt. Jag trodde att det som menades var relationen mellan Lena och hennes mamma som åsyftades, men en stor del av handlingen ägnas åt att utreda hur det var för Lena att berätta för sin familj att hon gillar kvinnor och det är just relationen mellan Lena och hennes Maggan som står för det ömsinta och humoristiska.

Det känns som om Bodil Sjöström verkligen tänkt till inför varje formulering, varje mening känns meningsfull och fyller en funktion. Hon gestaltar både personer, miljöer, sinnesstämningar och händelseförlopp helt briljant. Hon skriver så enkelt men ändå så ovanligt och originellt. Jag fattar inte riktigt hur det går ihop. Det borde inte gå ihop, men det gör det. Som så mycket annat med den här boken.

Och Bodil … fortsättning tack!

(9/10)