Det var en märklig dag. Jag låg hemma med halsfluss när någon som står mig väldigt nära ringde och berättade att provsvaren kommit. Egentligen skulle det komma i postlådan denna dag, men hen kunde inte vänta och ringde till sköterskan så snart mottagningen öppnat. Beskedet var positivt, behandlingen fungerade. Längesen jag hade hört hen så glad, lycklig, hoppfull. Man vet ju aldrig med cancer. Jag tror aldrig jag hört någon säga att de blivit friska, att cancern är borta för tid och evighet, för sådana historier har vi alla hört för många av. Cancer som försvinner för att sedan dyka upp igen. Oinbjuden. Oönskad. Men just nu ser allt bra ut. Allt är bra nu.
I alla fall. Ett par timmar efter detta samtal hörde jag hur det small till i brevinkastet och på mattan i hallen hade denna bok landat. ”Jag ska inte dö idag” av Pamela Andersson. Jag känner igen henne från vimmelbilder från författarkompisars facebookflöden och instagramkonton. På bilderna har jag ofta reflekterat över hur glad hon ser ut, och frisk. Men det är klart, om man jobbar som chefredaktör på tidningen ToppHälsa så är det väl kanske inte så konstigt att man är både vältränad, lycklig och frisk. Så fel jag hade.
Pamela ramlade ihop i joggingspåret och vännen Åsa som fanns vid hennes sida, både då och långt senare, fick med henne till sjukhuset. Det började lite knackigt, vad kunde 
det bero på? Det var tyst för att sedan braka loss. Hjärntumör som aldrig helt kan opereras bort.
Det är en viktig historia. Det känns konstigt att läsa den för som det står på baksidan av boken, det här är en resa med okänt slut. Pamela tar oss med längs sjukhusgångar, skelettvärk, cellgifter och ångest men också glädje, envishet och hur hon hittade kärleken (som hon precis gift sig med, vilket jag har sett på Facebook!). Det finns en del roliga anekdoter från hennes liv som gör att jag måste skratta bland alla ledsamma sjukhusbesök. Som alla de gånger hon blivit uppgraderad till sviten på hotell för att hotellet trott att det var en Pamela Andersson av annan sort. Och alla 
resor, mingel och fester hur man enklast tar sig objuden in på densamma.
Det varvas text, med blogginlägg, krönikor, sms. Det gör det lättläst och omväxlande. Letar man efter vackra formuleringar och poetisk feeling har man dock hamnat fel. Pernilla skriver snabbt, engagerande och humoristiskt. Kanske nästan för underhållande ibland, för även om ämnet är ett av de värsta blir jag inte ledsen. Förutom när hon får beskedet på sin födelsedag. För precis så var det också för min vän. Ingen frukost på säng, lyxbrunch eller middag på balkongen. Grattis på födelsedagen, du har cancer. Och inte bara det, så har min vän och Pamela bara en dag mellan sina födelsedagar. Det känns lite märkligt, det kändes lite för mycket.
Men förutom det så kändes texten relativt lätt och det kanske mest beror på att den positiva energi Sveriges egen Pamela Andersson verkar ha, även har spridit ut sig via tangentbordet. Hon känns som en människa man gärna vill ha i sitt liv. Jag har inte läst hennes blogg tidigare men efter att ha tittat några minuter är jag fast. Här är ett kort utdrag från hennes release:
Jag är så stolt över den här boken.
Jag är stolt över att Bonnier Fakta ville ge ut den, att den redan tagit slut på så många ställen runt om i Sverige – och jag är stolt över att så många ville komma och fira med mig i går.
För två år sedan låg jag nyopererad i hjärnan med talsvårigheter och otaliga kramper på Karolinska sjukhuset i Solna.
I går stod jag i min nyshoppade klänning från NY (Ralph Lauren) och signerade med egen bok.
”Jag ska inte dö i dag”.
Nä, så fan jag ska.
Och inte i morgon heller.
Pamela Andersson är inget annat än en förebild.
7/10
Finns bland annat hos Bokus och Adlibris.
Andra som läst:
Pernilla Alm
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer. 